Här händer det grejer

Vi går i kronologisk ordning:

MISSHANDELN
Sista morgonen på vandrarhemmet i Kensal Green, alltså i förrgår, vaknar vi alla ungefär samtidigt klockan 6 på morgonen. Det är ett herrans liv på gatan utanför, ca 10 meter bort från oss. Vi kikar försiktigt, försiktigt ut genom fönstret. Bella och Danne tycker att det låter som att några spelar basket, Sara tror på demonatration. Men vad vi får syn på är ett stort gäng killar med stora feta träkäppar som pucklar på en stackars kille som ligger mitt på gatan. EN ENDA bil stannar och försöker hjälpa killen som inte kan resa sig upp utan blir släpad av de hjälpande bilisterna. Ambulans och polis är snabbt på plats och när vi några timmar senare efter att ha återvänt till sömnens värld vaknar till liv igen så pågår värsta CSI-arbetet utanför på gatan. Därför kändes det väldigt skönt att få lämna Kensal och hostellivet bakom oss för att flytta till Streatham Common.

FLYTTEN
Gick fint som snus. Lite omständig dock eftersom tunnelbanan var avstängd och ersättningsbussarna inte kunde ta sig fram pga att poliserna spärrat av området runt vandrarhemmet. Men vi stretade på genom berg och dal med våra väskor och anlände för första gången sedan vi åkte till London till ett avtalat möte i tid! Vi packade in våra väskor och beslutade oss snabbt för att ta en tur till Ikea, vilket var nödvändigt om vi ville sova med täckte och kuddar under natten. Och det ville vi. Vår vän Nigel var så snäll och skjutsade oss dit. Tack för det.

PÅ IKEA
Vi inledde med en äkta svensk middag. Sara och Danne tryckte köttbullar för glatta livet och Bella åt en finfin lax. Sedan började shoppandet. Detta shopperi inleddes med att Bella och Sara klämde på mjukisdjur i en kvart ungefär. Sedan satte vi fart och jobbade oss ganska snabbt genom de olika avdelningarna. Täcken för 3.99 pund stycket får väl ses som fynd tycker vi. Kuddar, såna där avlånga grejer som man hänger i garderoben och stoppar in kläder i införskaffades också, en dataväska (Sara), och lite annat smått och gott. Sara och Danne spårade ur totalt dock. Det började med en röd fleecefilt (som Bella också köpte en. Det är kallt i England), fortsatte med ett rött lakan till sängen, och efter det kunde de ju lika gärna köpa knallröda påslakan och örngott också, och en knallröd lampa som avger rött sken på det. Dålig smak eller allmänt knäppa, avgör själv:)

HEMRESAN
Danne frågade efter vägen redan inne på Ikea för att vara förutseende. Vi tog oss snabbt och lätt med spårvagnen till Croydon där vi skulle byta till buss. Medan Danne letar efter rätt buss där så kommer en annan buss. På det står det "Mitchham". Etersom vi bor på Mitcham road (tror vi då) tycker Sara att "Den bussen går nog hem" och får medhåll av Bella. De ropar rätt på Danne och älgar på bussen med alla sina blåa Ikea-kassar följda av en mer tveksam Hammarberg, också han med en stor blå Ikea-kasse. Sara och Bella är så sjuukt nöjda med sitt tilltag, ser vägmärken som åktes förbi på ditresan och så vidare. Plötsligt... något är fel. Danne går fram till chauffören. "We passed Mitchham road a long long time ago". Hoppsan. Av från bussen! Och det är nu den börjar. Promenaden, i ett regnigt London nånstans, fram och tillbaka på gatorna. Vi frågar den ene efter den andre, men det blir liksom fel hela tiden ändå. Till sist hittar vi en polis och ber om hjälp. Han upplyser oss om att det finns flera olika Mitcham. Tusan... Och vi har ingen aning om vilket Mitcham vi ska till. Efter typ tusen om och men hittar vi en buss tillbaka till Croydon och åker sedan precis den vägen hem som Danne sa från början. Förlåt Danne... Det tog typ 20 minuter att komma till Ikea och det tog oss tre timmar att komma hem... (Vi bor för övrigt inte på Mitcham Road utan Mitcham Lane.)

ATT TVÄTTA I LONDON
Detta äventyr vara Sara och Bella med om idag. Danne var hemma och sov, han kände sig "sjuk" (36,6 när han tog febern för övrigt). De två andra stackarna släpade två veckors mögelkläder till närmsta "laundrette", typ tre minuter bort. Vi kommer dit, inser att det är snordyrt att tvätta (3-5 pund per maskin. Det blir ganska dyrt om man ska köra många maskiner, och det skulle vi.) Vi upptäcker snabbt att det inte är pengar som gäller att betala med heller. Man måste ha några jäkla tvättmaskin-coins. Jaha, och dessa får man tag på var nånstans? Aha, i affären bredvid. Tack till mannen vid torktumlaren som upplyste oss om detta. Samme man och en kvinna, också vid torktumlaren, ägnade stort intresse åt vårt tvättande. Vad vi lärde oss: I England proppar man maskinen full med tvätt utan hänsyn till färg eller material och kör i gång på största möjliga värme. Det ville inte vi göra och fick därför utstå ett stort antal kommentarer och åsikter.

JOBBFRONTEN
Just nu när vi sitter och skriver detta ringer Dannes mobil, ett 020- nummer. Han tänker: "Vem fan ringer från ett 020-nummer från Sverige?" Innan han begriper att det är Londons riktnummer. Han ska på intervju i morgon!!! På Fortune theatre där föreställningen "The woman in black" spelas. Danne började på en gång: "Sara, i morgon kommer jag snusa konstant hela dagen, bara så du vet". ("Bara inte på intervjun" utropar Sara och Bella i kör"). "Och så måste jag raka mig och duscha" ("Och lukta gott" säger Sara och Bella i kör). "Kan vi åka in tidigt till stan och köpa en skjorta till mig"? fortsätter han. Febril aktivitet inför intervjun med andra ord.
Håll tummarna!!! Det gör vi!!!

Nu ska vi försöka lägga upp lite bilder och bildtexter (cred till Bellas kusin Sara som tipsade oss om hur man gör det på rätt sätt):

Ok, det ser inte lika tufft ut som på riktiga CSI, men det var typ det i allafall.




Här är utanför vårt nya hem:




Sara och Bella har hittat hem:




Iordningsställande av Röda rummet:




Danne kikar ut från lilla undantaget i vårt rum, där det ska stå en kyl inom en snar framtid.




Rummet sett från undantaget:




Såhär lyckliga blev Sara och Danne av telefonsamtalet från Fortune theatre!




Det var allt för dagen. Inom kort kommer bilder på Bellas rum, rapporter om dansklasser och även rapport om Dannes jobbintervju.

Xoxo!