SARA:
...på ett par dagar. Jag lämnar nu bloggandet i Bellas goda händer.
Haft en supereftermiddag på Nando´s med Bella, Mattiaz och så Joe som också hängde på. Kycklingburgare och massa pommes, musikalprat och annat prat och så har vi äntligen spikat dag för Wicked! På onsdag ska Bella se denna fantastiska musikal för första gången! Ja, vi andra följer ju också med. Jag gillar verkligen att vara bekant med folk som jobbar på olika teatrar då det genererar mig billiga biljetter;). 60 pund kostar biljetterna till Wicked, bästa platserna, men Joe fixar för 25 pund. Jag gillar´t.
Nä, nu ska jag börja bege mig mot Stansted för en ljuvlig flygplansnatt. Jag kommer vara så TRÖTT när jag når Sverige i morgon förmiddag!
Xoxo!
torsdag 29 april 2010
Man kan alltid lita på Nemo
När Bella och Sara båda flänger omkring så kan man alltid lita på Nemo. Han kommer nu ta hand om Bella så att Sara slipper oroa sig över valborg när hon är i Sverige.
Idag ska Bella dansa jazz och Sara ska packa, sedan ska vi mötas upp i stan för att äta på Nando´s med Mattiaz innan Sara far till Stansted och Bella tillbaka till Pienapple för mera dans. Mattiaz ska säkert jobba.
I förrgår när vi skulle laga mat här, vad tror ni vi upptäckte då? Såklart att alla stekpannor och kastruller var upptagna av polackerna. (Ja, vi vet att det låter hemskt att bara kalla dem för "polackerna" hela tiden, men vi vet ju inte vad de heter, bara han.) Dessutom stod alla grejer kvar på spisen. Så Bella tog saken i egna händer och ställde en stor blå gryta med nån odefinierbar sörja i på kylskåpet. Det finns ju då inte så mycket plats i köket, men på kylskåpet borde de ju se den och kanske diska ur den och hälla ut det äckliga vaddetnuär, tänkte vi. Har det gjort det? Nej. Grytan står FORTFARANDE kvar på kylen, två dagar senare! Vi är överens om vad (vilka) vi inte kommer sakna när vi flyttar!
Xoxo!
Idag ska Bella dansa jazz och Sara ska packa, sedan ska vi mötas upp i stan för att äta på Nando´s med Mattiaz innan Sara far till Stansted och Bella tillbaka till Pienapple för mera dans. Mattiaz ska säkert jobba.
I förrgår när vi skulle laga mat här, vad tror ni vi upptäckte då? Såklart att alla stekpannor och kastruller var upptagna av polackerna. (Ja, vi vet att det låter hemskt att bara kalla dem för "polackerna" hela tiden, men vi vet ju inte vad de heter, bara han.) Dessutom stod alla grejer kvar på spisen. Så Bella tog saken i egna händer och ställde en stor blå gryta med nån odefinierbar sörja i på kylskåpet. Det finns ju då inte så mycket plats i köket, men på kylskåpet borde de ju se den och kanske diska ur den och hälla ut det äckliga vaddetnuär, tänkte vi. Har det gjort det? Nej. Grytan står FORTFARANDE kvar på kylen, två dagar senare! Vi är överens om vad (vilka) vi inte kommer sakna när vi flyttar!
Xoxo!
onsdag 28 april 2010
"Vem går runt i rosa kalsonger?"...
Vi har hittat honom! Han som går runt i rosa kalsonger:
Han är gatuartist i Covent Garden, och det syns ju kanske inte fantastiskt bra, men han sitter där med sina rosa kalsonger högst upp!
För er som inte gått på Musikhögskolan i Piteå/inte intresserat er så värst mycket för Piteås SMASK-historia så kan vi tala om att "Rosa Kalsonger" med Yngwie Front kom tvåa i Piteås delfinal i Smask 2008 och vann sedan hela riksfinalen. SMASK (Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest) är typ en parodi på Melodifestivalen med deltävlingar på alla musikhögskolor och sedan en riksfinal. För övrigt var Bella med och dansade i det vinnande bidraget "Sex i Murmansk" i delfinalen där "Rosa kalsonger" var med.
Det var ju inte alls detta som skulle skrivas om dock, för det har ju inte ett dugg med London att göra!! Men vi sjöng på Rosa Kalsonger hela dagen igår efter det iallafall.
Fusion-klassen som vi var på igår var en riktig hit! David, läraren, har två klasser i veckan, synd att de är på samma dag... Men vi kommer säkerligen gå och ta den klassen varje tisdag de 8 veckor som är kvar. 8 veckor! Säger man två månader så låter det som en ganska lång tid, men det är faktiskt bara 8 dansveckor kvar här!! Och veckan efter åker vi hem. Tiden går så sjukt fort!!!
På tal om att åka hem så åker snart Sara till Sverige. Nu när vi äntligen återförenats så varar det i cirka 4 dagar. Vi får ju hoppas att Sara har bättre tur med återresa än vad Bella hade. Så i morgon ska vi äta på Nandos med Mattiaz innan Sara far ut till Standsted för en härlig flygplatsnatt på en luxuös bänk nånstans. Det überbilliga flyget går nämligen väldigt übertidigt på fredag morgon. När Sara sedan återvänder till London så tänker vi hålla oss här resten av tiden. Vå ska bara ha sisådär tre-fyra besök också och en inneboende i form av en bostadslös Mattiaz sista månaden. Ingen kan komma och säga att det inte händer saker här:)
Dags för ännu en dag med dans. Balett och street för Bella, balett och jazz för Sara.
Xoxo!
Han är gatuartist i Covent Garden, och det syns ju kanske inte fantastiskt bra, men han sitter där med sina rosa kalsonger högst upp!
För er som inte gått på Musikhögskolan i Piteå/inte intresserat er så värst mycket för Piteås SMASK-historia så kan vi tala om att "Rosa Kalsonger" med Yngwie Front kom tvåa i Piteås delfinal i Smask 2008 och vann sedan hela riksfinalen. SMASK (Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest) är typ en parodi på Melodifestivalen med deltävlingar på alla musikhögskolor och sedan en riksfinal. För övrigt var Bella med och dansade i det vinnande bidraget "Sex i Murmansk" i delfinalen där "Rosa kalsonger" var med.
Det var ju inte alls detta som skulle skrivas om dock, för det har ju inte ett dugg med London att göra!! Men vi sjöng på Rosa Kalsonger hela dagen igår efter det iallafall.
Fusion-klassen som vi var på igår var en riktig hit! David, läraren, har två klasser i veckan, synd att de är på samma dag... Men vi kommer säkerligen gå och ta den klassen varje tisdag de 8 veckor som är kvar. 8 veckor! Säger man två månader så låter det som en ganska lång tid, men det är faktiskt bara 8 dansveckor kvar här!! Och veckan efter åker vi hem. Tiden går så sjukt fort!!!
På tal om att åka hem så åker snart Sara till Sverige. Nu när vi äntligen återförenats så varar det i cirka 4 dagar. Vi får ju hoppas att Sara har bättre tur med återresa än vad Bella hade. Så i morgon ska vi äta på Nandos med Mattiaz innan Sara far ut till Standsted för en härlig flygplatsnatt på en luxuös bänk nånstans. Det überbilliga flyget går nämligen väldigt übertidigt på fredag morgon. När Sara sedan återvänder till London så tänker vi hålla oss här resten av tiden. Vå ska bara ha sisådär tre-fyra besök också och en inneboende i form av en bostadslös Mattiaz sista månaden. Ingen kan komma och säga att det inte händer saker här:)
Dags för ännu en dag med dans. Balett och street för Bella, balett och jazz för Sara.
Xoxo!
tisdag 27 april 2010
Party party
I söndags invigde vi våran uteplats. Varmt och härligt hade vi det med Morrisons-kakor och kaffe/smoothie. Och polackerna stod i sitt fönster mest hela tiden och blåste cigarettrök över oss. Vi har ett mycket kärleksfullt förhållande till det paret...
Igår när vi var på väg till Pineapple så var vi helt ensamma i tunnelbanevagnen. Det händer inte precis varje dag, snarare aldrig. Så vi passade på att festa loss.
Vi funderar fortfarande vad hon/han som inspekterar övervakningskamerorna hela tiden tänkte om oss...
Idag ska vi prova fusion för första gången. En blandning av yoga, balett och pilates. Ska bli spännande. Sedan balettar vi med Maggie och efter det ska Bella ta sig utanför Covent Gardens trygga bubbla och dansa modernt på en ny skola och Sara ska jazza med Fleur och steppa. Fulltecknad dag helt enkelt.
Xoxo!
Igår när vi var på väg till Pineapple så var vi helt ensamma i tunnelbanevagnen. Det händer inte precis varje dag, snarare aldrig. Så vi passade på att festa loss.
Vi funderar fortfarande vad hon/han som inspekterar övervakningskamerorna hela tiden tänkte om oss...
Idag ska vi prova fusion för första gången. En blandning av yoga, balett och pilates. Ska bli spännande. Sedan balettar vi med Maggie och efter det ska Bella ta sig utanför Covent Gardens trygga bubbla och dansa modernt på en ny skola och Sara ska jazza med Fleur och steppa. Fulltecknad dag helt enkelt.
Xoxo!
söndag 25 april 2010
Bella is back!
Nu är ordningen återställd i Streatham! Det tog bara sjutton dagar. Eller ja, tio av dem skulle det ju vara oordning, men senaste veckan blev lite utöver det planerade. Men askmolnet har gett med sig och efter dagar av otålig väntan och undran så är vi nu full styrka här igen.
Sara var på sedvanlig musikalklass i går och dansade Fosse och hade sig, när hon plötsligt ser BELLA stående utanför. Som tur var så var det precis när alla skulle betala läraren för klassen, så Sara hann springa ut och ge Bella en kram.
Efter dansen begav vi oss...gissa? Oh yes, Starbucks!!! Och vi pratade om ungefär sju saker samtidigt i vår iver att uppdatera den andre på allt. Det blev spännande uppdateringar om både det ena och andra.
När vi kom hem till Mitcham lane kändes det precis som vanligt, Bella packade upp sina grejer och upptäckte att polackerna nallat av hennes mat medan hon varit borta. En hel påse ris (!!) bl.a. Stryk borde de ha!
Sen firade vi hela kvällen. Vi kilade ner till take-away-kineserna på hörnet och köpte med oss mat och friterad banan som vi åt i Saras säng medan vi tittade på första Twilight-filmen på dator. Sedan högg vi in på Marabou-chokladen och Gott&Blandat-påsen som Bella köpt med sig hemifrån och delade upp allt godiset i två fina påsar. (När Sara åker hem över Valborg är hennes uppgift smågodis).
Lite bilder från kvällen:
Bella hugger in på sin vårrulle
Och är SÅHÄÄÄR nöjd med att vara tillbaka!!
Sara är SÅ nöjd med Bellas inköp. Äntligen riktigt godis!
Söndagen innefattar plugg, Beck-tittande, handling och pengauttag inför kommande vecka.
Xoxo!
Sara var på sedvanlig musikalklass i går och dansade Fosse och hade sig, när hon plötsligt ser BELLA stående utanför. Som tur var så var det precis när alla skulle betala läraren för klassen, så Sara hann springa ut och ge Bella en kram.
Efter dansen begav vi oss...gissa? Oh yes, Starbucks!!! Och vi pratade om ungefär sju saker samtidigt i vår iver att uppdatera den andre på allt. Det blev spännande uppdateringar om både det ena och andra.
När vi kom hem till Mitcham lane kändes det precis som vanligt, Bella packade upp sina grejer och upptäckte att polackerna nallat av hennes mat medan hon varit borta. En hel påse ris (!!) bl.a. Stryk borde de ha!
Sen firade vi hela kvällen. Vi kilade ner till take-away-kineserna på hörnet och köpte med oss mat och friterad banan som vi åt i Saras säng medan vi tittade på första Twilight-filmen på dator. Sedan högg vi in på Marabou-chokladen och Gott&Blandat-påsen som Bella köpt med sig hemifrån och delade upp allt godiset i två fina påsar. (När Sara åker hem över Valborg är hennes uppgift smågodis).
Lite bilder från kvällen:
Bella hugger in på sin vårrulle
Och är SÅHÄÄÄR nöjd med att vara tillbaka!!
Sara är SÅ nöjd med Bellas inköp. Äntligen riktigt godis!
Söndagen innefattar plugg, Beck-tittande, handling och pengauttag inför kommande vecka.
Xoxo!
lördag 24 april 2010
Fortfarande 24 april
Sara update:
Jag skojade visst bara innan när jag skrev att min mobil fungerade. Nu går den inte ens att få igång längre, och ja, jag har laddat den. Hela natten, så det är inte det.
Om ni ringer kommer ni troligtvis bara komma till mitt mobilsvar och sms:en kommer inte fram även om ni får leveransrapport. Så vet ni det, alla miljoner människor som försöker nå mig menar jag.
X!
Jag skojade visst bara innan när jag skrev att min mobil fungerade. Nu går den inte ens att få igång längre, och ja, jag har laddat den. Hela natten, så det är inte det.
Om ni ringer kommer ni troligtvis bara komma till mitt mobilsvar och sms:en kommer inte fram även om ni får leveransrapport. Så vet ni det, alla miljoner människor som försöker nå mig menar jag.
X!
24 april
SARA:
Timmarna är räknade...
Snart in till stan och musikaldansa lite (typ helt vanlig jazz fast till musikalmusik). Men sen är det bra med dansandet för denna veckan, 17 klasser sätter sina spår i form av såriga tår och en trött kropp.
När jag sedan lämnar Pineapple för denna veckan så står ...*trumvirvlar*... BELLA utanför skolan och väntar på mig:):):). Vi ska ta en firar-Starbucks efter 17 långa dagar på vitt skilda håll. Me like! Nu är hon på väg hit och det ska bli så wonderful att ses och umgås och dansa och fika ihop igen! Jag och Nemo längtar;)
Här är ett kort på våran ingång här i Streatham. Mest för mammas skull för hon ville se, men ni andra får också titta, så generös är jag;)Det stora fönstret går in till mitt rum. Jag gillar rullgardinen, utan den hade privatlivet inte varit så mycket att hurra för:
Och sen har vi ju våran gigantiska, lyxiga uteplats...
Jag är ganska nöjd med vårvädret, 20 grader hela helgen har det utlovats!
Förresten, nu fungerar min telefon igen, precis som den ska!
Xoxo!
Timmarna är räknade...
Snart in till stan och musikaldansa lite (typ helt vanlig jazz fast till musikalmusik). Men sen är det bra med dansandet för denna veckan, 17 klasser sätter sina spår i form av såriga tår och en trött kropp.
När jag sedan lämnar Pineapple för denna veckan så står ...*trumvirvlar*... BELLA utanför skolan och väntar på mig:):):). Vi ska ta en firar-Starbucks efter 17 långa dagar på vitt skilda håll. Me like! Nu är hon på väg hit och det ska bli så wonderful att ses och umgås och dansa och fika ihop igen! Jag och Nemo längtar;)
Här är ett kort på våran ingång här i Streatham. Mest för mammas skull för hon ville se, men ni andra får också titta, så generös är jag;)Det stora fönstret går in till mitt rum. Jag gillar rullgardinen, utan den hade privatlivet inte varit så mycket att hurra för:
Och sen har vi ju våran gigantiska, lyxiga uteplats...
Jag är ganska nöjd med vårvädret, 20 grader hela helgen har det utlovats!
Förresten, nu fungerar min telefon igen, precis som den ska!
Xoxo!
fredag 23 april 2010
23 april
Sara, andra gången idag:
Liten uppdatering till er som försökt nå mig på min mobil: Den vill för tillfället inte funka. När någon har ringt så får jag ett meddelande om det, men det ringer aldrig i mobilen. Jag kan varken sms:a eller ringa tillbaka heller. Antar att det är nåt strul med Tre-nätet, det är det ibland. Bajs.
Men för övrigt har jag haft en toppendag. Dödstrött efter tre klasser jazz med Fleur och Linda. Hade en riktigt trevlig fredagsfika efteråt med pojkarna innan de gick till sina jobb och jag till Trocadero för naturgodiset och sedan hem till Streatham.
Ikväll tänker jag titta på Dirty Dancing.
Ha en trevlig fredagskväll!
SARA:
Snart helg! Men innan dess ska jag såklart dansa lite. Tre klasser jazz i ett svep. Pust!
Då är man värd en fredagsfika på Starbucks med Mattiaz och Joe. (Jag har ingen bild på Joe så det blir en på mig och Mattiaz.)
Imorgon kommer Bella! Hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas!!!! Fingers crossed!
Trevlig helg!
Xoxo!
Liten uppdatering till er som försökt nå mig på min mobil: Den vill för tillfället inte funka. När någon har ringt så får jag ett meddelande om det, men det ringer aldrig i mobilen. Jag kan varken sms:a eller ringa tillbaka heller. Antar att det är nåt strul med Tre-nätet, det är det ibland. Bajs.
Men för övrigt har jag haft en toppendag. Dödstrött efter tre klasser jazz med Fleur och Linda. Hade en riktigt trevlig fredagsfika efteråt med pojkarna innan de gick till sina jobb och jag till Trocadero för naturgodiset och sedan hem till Streatham.
Ikväll tänker jag titta på Dirty Dancing.
Ha en trevlig fredagskväll!
SARA:
Snart helg! Men innan dess ska jag såklart dansa lite. Tre klasser jazz i ett svep. Pust!
Då är man värd en fredagsfika på Starbucks med Mattiaz och Joe. (Jag har ingen bild på Joe så det blir en på mig och Mattiaz.)
Imorgon kommer Bella! Hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas!!!! Fingers crossed!
Trevlig helg!
Xoxo!
torsdag 22 april 2010
22 april
BELLA:
Pluggar som en tok dagarna i enda för att ligga steget före när jag väl kommer tillbaka till London. Det kommer krävas många extra dansklasser för att ta igen förlorade klasser från både önskad och oönskad ledighet i Sverige.
Oj, så Sara dansar på tänker jag när jag sitter här hemma ihopsjunken framför dator, mattetal och biologiböcker. Inte nog med det sitter jag och kollar uppdateringar om vulkanen och askmolnet titt som tätt, vilket gör att pluggeriet konstant avbryts, samtidigt som det rycker och pirrar i diverse kroppsdelar efter mer rörelser än med fingrar som skriver och ögon som följer textrader. Därför fick jag ett ryck igår och gick på en öppen klass i modern jazz för Val Suarez på Balettakademien. Det var dyrt! Hade kunnat gå på nästan 3 klasser på Pineapple för samma pris. Men åh så värt det! Underbar klass och underbart att få röra på sig.
Har alltså stillat dansbehovet lite lite men är fortfarande stressad över hur det ska gå med min utbytestermin.. Om någon av en händelse skulle få för sig att köra till London eller hör någon annan som ska - ge mig en plats, snälla! Jag har kollat alla alternativa resvägar men min kära studentbudget verkar inte kunna klara av kostnaderna. Det kostar ca 3-4000kr, och då är det det billigaste! Båten från Danmark till England tyckte det var rimligt att jag skulle betala 6000kr för att bo i en hytt för 6 personer! Utan fönster dessutom! Hmm...då skulle hyran för sista månaden i London ryka i ett naffs, eller skulle jag få äta nudlar i 3 månader... Ibland skulle faktiskt en obegränsad tillgång till pengar underlätta stort.
Om jag bara kunde komma iväg med flyget jag fick ombokat till lördag så skulle allt lösa sig ganska bra ändå har jag konstaterat. Men om inte... En dag i sänder Bella, en dag i sänder. Det löser sig. Mina motton just nu. Håll tummarna!
Ha en trevlig dag (i snöyran om du befinner dig i Stockhom)! Xoxo!
SARA:
Det började redan igår kväll. Jag kände det på mig. Kroppen var alldeles för tung och seg igår kväll. Och i morse vaknade jag upp med träningsvärken. Från helvetet.
Tack yogan.
Och jag antar att tre klasser efter det lade på lite extra kanske.
Vanligtvis har jag inte träningsvärk. Inte såhär. Nån gång ibland händer det väl. Och om jag haft ett uppehåll från dansandet så är kroppen såklart ovan när jag kör igång igen.
Att vara konstant trött i kroppen däremot, det är vardagsmat. Det är jag nästan jämt efter dagar som dessa, fyllda med dans. Och det är en ganska skön känsla faktiskt. Men träningsvärk gör ju fan bara ont.
Två klasser idag, tre i morgon och två på lördag är vad som är kvar av denna dansvecka. Det ska jag väl klara. Idag ska jag dessutom fylla på Starbucks-kvoten lite. Har varit ont om sådana besök nu när Bella är i Sverige och Mattiaz legat sjuk. Men nu är han frisk igen, så efter jazzklassen idag ska han, jag och Joe (Mattiaz kompis som blivit lite min kompis också) gå och ta en fika.
Nu ska jag plocka ihop min ömmande kropp och dra mig mot skolan.
Xoxo!
Pluggar som en tok dagarna i enda för att ligga steget före när jag väl kommer tillbaka till London. Det kommer krävas många extra dansklasser för att ta igen förlorade klasser från både önskad och oönskad ledighet i Sverige.
Oj, så Sara dansar på tänker jag när jag sitter här hemma ihopsjunken framför dator, mattetal och biologiböcker. Inte nog med det sitter jag och kollar uppdateringar om vulkanen och askmolnet titt som tätt, vilket gör att pluggeriet konstant avbryts, samtidigt som det rycker och pirrar i diverse kroppsdelar efter mer rörelser än med fingrar som skriver och ögon som följer textrader. Därför fick jag ett ryck igår och gick på en öppen klass i modern jazz för Val Suarez på Balettakademien. Det var dyrt! Hade kunnat gå på nästan 3 klasser på Pineapple för samma pris. Men åh så värt det! Underbar klass och underbart att få röra på sig.
Har alltså stillat dansbehovet lite lite men är fortfarande stressad över hur det ska gå med min utbytestermin.. Om någon av en händelse skulle få för sig att köra till London eller hör någon annan som ska - ge mig en plats, snälla! Jag har kollat alla alternativa resvägar men min kära studentbudget verkar inte kunna klara av kostnaderna. Det kostar ca 3-4000kr, och då är det det billigaste! Båten från Danmark till England tyckte det var rimligt att jag skulle betala 6000kr för att bo i en hytt för 6 personer! Utan fönster dessutom! Hmm...då skulle hyran för sista månaden i London ryka i ett naffs, eller skulle jag få äta nudlar i 3 månader... Ibland skulle faktiskt en obegränsad tillgång till pengar underlätta stort.
Om jag bara kunde komma iväg med flyget jag fick ombokat till lördag så skulle allt lösa sig ganska bra ändå har jag konstaterat. Men om inte... En dag i sänder Bella, en dag i sänder. Det löser sig. Mina motton just nu. Håll tummarna!
Ha en trevlig dag (i snöyran om du befinner dig i Stockhom)! Xoxo!
SARA:
Det började redan igår kväll. Jag kände det på mig. Kroppen var alldeles för tung och seg igår kväll. Och i morse vaknade jag upp med träningsvärken. Från helvetet.
Tack yogan.
Och jag antar att tre klasser efter det lade på lite extra kanske.
Vanligtvis har jag inte träningsvärk. Inte såhär. Nån gång ibland händer det väl. Och om jag haft ett uppehåll från dansandet så är kroppen såklart ovan när jag kör igång igen.
Att vara konstant trött i kroppen däremot, det är vardagsmat. Det är jag nästan jämt efter dagar som dessa, fyllda med dans. Och det är en ganska skön känsla faktiskt. Men träningsvärk gör ju fan bara ont.
Två klasser idag, tre i morgon och två på lördag är vad som är kvar av denna dansvecka. Det ska jag väl klara. Idag ska jag dessutom fylla på Starbucks-kvoten lite. Har varit ont om sådana besök nu när Bella är i Sverige och Mattiaz legat sjuk. Men nu är han frisk igen, så efter jazzklassen idag ska han, jag och Joe (Mattiaz kompis som blivit lite min kompis också) gå och ta en fika.
Nu ska jag plocka ihop min ömmande kropp och dra mig mot skolan.
Xoxo!
onsdag 21 april 2010
21 april
SARA:
Jag skulle bara köpa bröd, smör, pålägg och mjölk i affären men kom hem med en full kasse. Varför blir det alltid så?
Denna gången skyller jag på att de hade extrapris på minchokladglass. Herregud, ni förstår ju min lycka!!
Efter en dag som denna är jag nästan värd lite glass. Eller, jag är så sjukt värd en hel massa glass! Dagens schema som jag skrev om i förra inlägget var ju lite tight. Men det var det värt, jag är grymt nöjd med mig själv.
Och så har jag fått en ny kärlek: Dynamic flow yoga med Aina. Att som omväxling till alla högsljudda dansklasser komma in i en helt tyst sal där folk sitter och småstretchar på sina mattor till ljudet av lugn skvalpande musik. Det var som balsam för själen det. Och denna Aina var typ världens finaste människa som bara log och var sådär lugn som jag inbillar mig att man blir om man bara yogar och andas hela dagarna. Riktigt nice. Jag ska dock aldrig igen inleda dagen med det passet! Kroppen var som spagetti efteråt. Bättre att avsluta med det.
Nu väntar jag på att polackerna ska bli klara i köket. Det är helt omöjligt att laga mat flera än en där inne. Eller ja, att trängas med Bella går såklart bra, men att försöka laga mat där inne med två personer som jag inte känner, inte ens vet namnen på och inte kan prata med hoppar jag helst över. Kommer troligtvis att få börja med att diska innan jag kan laga maten sen, eftersom våra flatmates alltid låter sin mat stå kvar i grytor och pannor och kastruller. Jag har hintat lite fint på det enda språket som jag tyckte kunde funka, nämligen genom att hiva över all deras mat i samma gryta när de har snott allt som finns. Men det hjälper inte.
Jag hivar på tills de fattar vinken.
Trevlig kväll!
Xoxo!
Jag skulle bara köpa bröd, smör, pålägg och mjölk i affären men kom hem med en full kasse. Varför blir det alltid så?
Denna gången skyller jag på att de hade extrapris på minchokladglass. Herregud, ni förstår ju min lycka!!
Efter en dag som denna är jag nästan värd lite glass. Eller, jag är så sjukt värd en hel massa glass! Dagens schema som jag skrev om i förra inlägget var ju lite tight. Men det var det värt, jag är grymt nöjd med mig själv.
Och så har jag fått en ny kärlek: Dynamic flow yoga med Aina. Att som omväxling till alla högsljudda dansklasser komma in i en helt tyst sal där folk sitter och småstretchar på sina mattor till ljudet av lugn skvalpande musik. Det var som balsam för själen det. Och denna Aina var typ världens finaste människa som bara log och var sådär lugn som jag inbillar mig att man blir om man bara yogar och andas hela dagarna. Riktigt nice. Jag ska dock aldrig igen inleda dagen med det passet! Kroppen var som spagetti efteråt. Bättre att avsluta med det.
Nu väntar jag på att polackerna ska bli klara i köket. Det är helt omöjligt att laga mat flera än en där inne. Eller ja, att trängas med Bella går såklart bra, men att försöka laga mat där inne med två personer som jag inte känner, inte ens vet namnen på och inte kan prata med hoppar jag helst över. Kommer troligtvis att få börja med att diska innan jag kan laga maten sen, eftersom våra flatmates alltid låter sin mat stå kvar i grytor och pannor och kastruller. Jag har hintat lite fint på det enda språket som jag tyckte kunde funka, nämligen genom att hiva över all deras mat i samma gryta när de har snott allt som finns. Men det hjälper inte.
Jag hivar på tills de fattar vinken.
Trevlig kväll!
Xoxo!
21 april
SARA:
Idag är mitt schema lite tight:
12-13 Yoga
13-14 Barre&Stretch
14-15 Jazz
15-16.30 Balett
Det blir till att kuta mellan danssalarna som en tok. Brukar funka dock eftersom klasserna alltid slutar och börjar samtidigt, vilket gör att man har ett par minuter på sig då alla ska ut och in ur de trånga salarna.
Annars har jag dansat på ganska bra denna veckan. Igår kväll tog jag två klasser i stepp, den som jag brukar ta och en på mer avancerad nivå. Haha, vilket skämt det var. Jag alltså. Jag insåg redan under uppvärmningen att detta aldrig skulle funka. Avancerad nivå plus att gruppen hade gjort koreografin förut så läraren skippade genomgångar. Tack för det... Jag och en tjej till som var ny hade grava problem. Hon hade ju då lite mer grundteknik så hon snappade ganska snabbt. Kul för henne. Jag citerar Bella när hon hade tagit avancerad klass i nån form av street i vintras "Det gick bra när det gick långsamt, men sen blev jag som...vad ska man säga? En emot duracellkanin i otakt". Det sammanfattar min avancerade stepplektion ganska bra.
Nä, nu ska väskan packas och trikåerna på och buss och tunnelbana tas in till Covent Garden för dagens dans.
Xoxo!
Idag är mitt schema lite tight:
12-13 Yoga
13-14 Barre&Stretch
14-15 Jazz
15-16.30 Balett
Det blir till att kuta mellan danssalarna som en tok. Brukar funka dock eftersom klasserna alltid slutar och börjar samtidigt, vilket gör att man har ett par minuter på sig då alla ska ut och in ur de trånga salarna.
Annars har jag dansat på ganska bra denna veckan. Igår kväll tog jag två klasser i stepp, den som jag brukar ta och en på mer avancerad nivå. Haha, vilket skämt det var. Jag alltså. Jag insåg redan under uppvärmningen att detta aldrig skulle funka. Avancerad nivå plus att gruppen hade gjort koreografin förut så läraren skippade genomgångar. Tack för det... Jag och en tjej till som var ny hade grava problem. Hon hade ju då lite mer grundteknik så hon snappade ganska snabbt. Kul för henne. Jag citerar Bella när hon hade tagit avancerad klass i nån form av street i vintras "Det gick bra när det gick långsamt, men sen blev jag som...vad ska man säga? En emot duracellkanin i otakt". Det sammanfattar min avancerade stepplektion ganska bra.
Nä, nu ska väskan packas och trikåerna på och buss och tunnelbana tas in till Covent Garden för dagens dans.
Xoxo!
tisdag 20 april 2010
20 april
SARA:
Landskamp London-Sverige:
Vädret: I lördags gick jag i kortärmat för första gången. Pappa städade förrådet i Tranemo med mössa och vantar. Och det spelar ingen roll att Danne påstår att det är vår i Norrbotten. Det är SNÖ! Här är det SOL!
London-Sverige 1-0
Människorna:Det är ganska kul att bo i en stad där man blir kallad "madam" titt som tätt. Samtidigt kan jag bli lite trött på detta eviga "oh,sorry" eller "excuse me" överallt hela tiden varenda dag, om man så råkar nudda vid en människa. Plus att man aldrig riktigt vet om man kommer få hjälp om man behöver det eller enbart en dryg blick tillbaka, i en affär exempelvis. I Sverige är vi åtminstone konstant artiga och lite lagom kyliga. Man vet vad man har att vänta liksom. Lite beroende på om du är i Pite (Sveriges vänligaste stad) eller övriga Sverige förstås. Hm... ett poäng till vardera...
London-Sverige 2-1
Maten:Jag har sedan jag kom till London ätit kyckling, fisk och nån enstaka gång köttfärs. En köttbit har jag inte ätit sen slutet av januari (Mamma och pappa, kan vi grilla när jag kommer hem?). De verkar inte ha riktigt lika stark köttkultur i London som hemma. Eller så är det jag som är dålig på att hitta... Om detta är bra eller dåligt kan man ju diskutera, det var bara en liten parentes egentligen. När vi i början av vår London-vistelse bodde på hostel i Willesden Green och inte ville laga mat i det skabbiga köket så levde vi på färdigmat. Och är det nåt de kan i England så är det färdigmat! På Sainsbury´s och Morrissons finns alltid jättemycket billig och BRA färdigmat, till skillnad från de läskiga frysrätterna i Sverige. Poäng till London.
London-Sverige 3-1
Godis: Det finns ju Skittles i London, det gör det inte i Sverige. Och mängder med olika sorters choklad. (Man kan köpa mjölk med Mars-smak!). Men annars... näe. Det finns knappt lösgodis över huvudtaget=STORT FETT MINUS!. Även allt annat godis i Sverige vinner med hästlängder. Mmmm...Marabou... Poäng till Sverige.
London-Sverige 3-2
Starbucks:Finns inte i Sverige. Finns i London.
London-Sverige 4-2
Utbudet:Precis som Lisa och Minna i Sevilla har fått vanor med en städerska i huset;), så får jag vanor här i London på det stora utbudet. Det finns alltid något att göra. Och man kan alltid hitta det man behöver. Götet är inte så knussligt heller på det där, men med tanke på att jag ska flytta tillbaka till Pite efter sommaren så... hur ska det gå?
London-Sverige 5-2
Familj o vänner: Jag har två vänner i London. Eller ja, en just nu eftersom Bella sitter fast i Sverige. Jag har iallafall flera vänner i Sverige och massa familj. 5 extrapoäng till Sverige!
London-Sverige 5-7
Plus med London:
*Musikalerna!
*Starbucks
*Som sagt, utbudet på ALLT.
*Pineapple Dance Studios
*Skittles
Minus med London:
*Sjukt mycket folk! Att behöva stå i kö när man ska över en av de stora gatorna, ex Oxford Street är inte ok!
*Mjölken, den är äcklig!
*Att hela tiden räkna om svenska kronor till pund är jobbigt, framför allt för en som inte kan räkna...
Plus med Sverige:
*Nära och kära
*Godiset
*Att jag vet hur jag ska göra för att komma till sjukhus om jag bryter benet
Minus med Sverige:
*Vintern är för jävla lång i Piteå
*Det finns inget Pineapple
*Vart är alla musikalerna?
*Inget Starbucks!
För att sammanfatta så finns det plus och minus både med att bo i London och att bo i Götet/Piteå. Är jag inte rättvis så det förslår? Jo tack.
Och har vi sett skymten av Bella än? Nej...
Xoxo!
Landskamp London-Sverige:
Vädret: I lördags gick jag i kortärmat för första gången. Pappa städade förrådet i Tranemo med mössa och vantar. Och det spelar ingen roll att Danne påstår att det är vår i Norrbotten. Det är SNÖ! Här är det SOL!
London-Sverige 1-0
Människorna:Det är ganska kul att bo i en stad där man blir kallad "madam" titt som tätt. Samtidigt kan jag bli lite trött på detta eviga "oh,sorry" eller "excuse me" överallt hela tiden varenda dag, om man så råkar nudda vid en människa. Plus att man aldrig riktigt vet om man kommer få hjälp om man behöver det eller enbart en dryg blick tillbaka, i en affär exempelvis. I Sverige är vi åtminstone konstant artiga och lite lagom kyliga. Man vet vad man har att vänta liksom. Lite beroende på om du är i Pite (Sveriges vänligaste stad) eller övriga Sverige förstås. Hm... ett poäng till vardera...
London-Sverige 2-1
Maten:Jag har sedan jag kom till London ätit kyckling, fisk och nån enstaka gång köttfärs. En köttbit har jag inte ätit sen slutet av januari (Mamma och pappa, kan vi grilla när jag kommer hem?). De verkar inte ha riktigt lika stark köttkultur i London som hemma. Eller så är det jag som är dålig på att hitta... Om detta är bra eller dåligt kan man ju diskutera, det var bara en liten parentes egentligen. När vi i början av vår London-vistelse bodde på hostel i Willesden Green och inte ville laga mat i det skabbiga köket så levde vi på färdigmat. Och är det nåt de kan i England så är det färdigmat! På Sainsbury´s och Morrissons finns alltid jättemycket billig och BRA färdigmat, till skillnad från de läskiga frysrätterna i Sverige. Poäng till London.
London-Sverige 3-1
Godis: Det finns ju Skittles i London, det gör det inte i Sverige. Och mängder med olika sorters choklad. (Man kan köpa mjölk med Mars-smak!). Men annars... näe. Det finns knappt lösgodis över huvudtaget=STORT FETT MINUS!. Även allt annat godis i Sverige vinner med hästlängder. Mmmm...Marabou... Poäng till Sverige.
London-Sverige 3-2
Starbucks:Finns inte i Sverige. Finns i London.
London-Sverige 4-2
Utbudet:Precis som Lisa och Minna i Sevilla har fått vanor med en städerska i huset;), så får jag vanor här i London på det stora utbudet. Det finns alltid något att göra. Och man kan alltid hitta det man behöver. Götet är inte så knussligt heller på det där, men med tanke på att jag ska flytta tillbaka till Pite efter sommaren så... hur ska det gå?
London-Sverige 5-2
Familj o vänner: Jag har två vänner i London. Eller ja, en just nu eftersom Bella sitter fast i Sverige. Jag har iallafall flera vänner i Sverige och massa familj. 5 extrapoäng till Sverige!
London-Sverige 5-7
Plus med London:
*Musikalerna!
*Starbucks
*Som sagt, utbudet på ALLT.
*Pineapple Dance Studios
*Skittles
Minus med London:
*Sjukt mycket folk! Att behöva stå i kö när man ska över en av de stora gatorna, ex Oxford Street är inte ok!
*Mjölken, den är äcklig!
*Att hela tiden räkna om svenska kronor till pund är jobbigt, framför allt för en som inte kan räkna...
Plus med Sverige:
*Nära och kära
*Godiset
*Att jag vet hur jag ska göra för att komma till sjukhus om jag bryter benet
Minus med Sverige:
*Vintern är för jävla lång i Piteå
*Det finns inget Pineapple
*Vart är alla musikalerna?
*Inget Starbucks!
För att sammanfatta så finns det plus och minus både med att bo i London och att bo i Götet/Piteå. Är jag inte rättvis så det förslår? Jo tack.
Och har vi sett skymten av Bella än? Nej...
Xoxo!
söndag 18 april 2010
18 april
SARA:
Wiie, första dagen som vi skriver båda två på bloggen!
Men Bella, du har haft liiite roligare saker för dig än att skriva här, så det är helt ok:)
Denna dagen har varit väldigt mycket mer produktiv än förra söndagen. Med tanke på den dagens aktiviteter (ligga i sängen, glo på film och äta kakor) behöver ju dagens aktiviteter inte vara så väldigt ansträngande för att slå förra veckans... Men jag har ändå varit ganska duktig om jag får säga det själv:
Veckan framtidsfunderande och planerande satte tydligen fart på saker och ting. Idag tog jag mig en promenad upp till Streatham "centrum" eller vad man ska kalla det (Här där vi bor är det mest bara hus, men tre minuter längre upp börjar alla affärer, banker, biografer etc) för att ta ut sista hyran. Har nyss betalat april-maj hyran eftersom vi betalar i mitten på varje månad. Men för att vara av med det så tog jag ut nästa hyra redan nu, lade den i min byrå när jag kom hem och satte mig och gjorde en budget för tiden som är kvar. Ni som vet hur mitt mattesinne är kan ju tänka er hur lång tid det tog...
Men lite konstigt var det allt. Nästa månad ska jag köpa sista Oystercardet till exempel, bara en sån sak. Och senare i eftermiddag ska jag boka flygbiljetter tillbaka till Sverige. Tiden bara flyger förbi.
Äh, nu låter det som att hemresan väntar runt hörnet, det gör den ju inte riktigt faktiskt. Jag tror jag ska lägga ner planeringen titta på lite Beck i stället. Det är ju ändå söndag.
Och så håller vi tummarna för att Bella snart återvänder hit.
Xoxo!
Bella: (hör och häpna!)
Jag tror det är avgjort! Jo, det är så. Här med förklarar jag Sara som den bättre bloggaren av oss två. Nog för att jag vet hur man gör när man skriver ett inlägg, och till med kan lägga upp bilder nu mera, så är Sara den som ser till att det blir gjort! Hon ser också till att det blir gjort regelbundet. Bra där Sara, 1-0 till dig. =)
Ja, som sagt är det meningen att jag imorgon ska flyga med SAS tillbaka till Sara, London och Pineapple. Meeeen vi får väl se hur det blir. Jag ska idag börja undersöka alternativen båt och tåg. Det bästa skulle naturligtvis vara om det där jättemolnet kunde flyga ut i rymden och försvinna, men det verkar inte som att det vill det... Det börjar nu rycka i mina kroppsdelar efter att få dansa för Ian och Rolf för att inte tala om hur mycket det rycker i diverse sinnen för att få träffa Sara och fika på Starbucks! Jag HAR haft det super under min vistelse i Sverige och är så glad att jag tog mig tiden att åka hem, men stressen kryper på när jag tänker på alla lektioner jag missar och studentutbytes-livet i London som ändå är en "ones-in-a-lifetime"-upplevelse.
En annan sak är också att jag börjar bli orolig för Saras mentala hälsa där borta. Jag menar, så mycket som hon verkar prata med sin Nemo kanske hon själv börjar bli en fisk...det är nog inte så bra med tanke på hennes framtida yrkesval. Jag menar, hur många vill dansa balett för en fisk? Även om det är en väldigt gullig fisk? Nä, jag måste hitta ett sätt att ta mig över vattnet och fånga in henne i håven innan det är för sent.
Dagarna i Växjö var härliga med mycket lek, skratt, mys och kramar. Har fått träffa mitt brorsbarn nummer 2 som bara var dryga veckan gammal, en underbar liten Ludvig. Lova har jag dansat med varenda dag och jag tror jag har lärt mig ca 50 nya barnvisor utantill, bra investering till framtida barndans-undervisning. =)
I Stockholm har det varit firande av Henriks födelsedag, som han verkar väldans nöjd med. Härligt soligt vårväder idag som det ska ut och traskas i. I eftermiddag blir det research angående ta-sig-till-London-projektet.
Xoxo!
Wiie, första dagen som vi skriver båda två på bloggen!
Men Bella, du har haft liiite roligare saker för dig än att skriva här, så det är helt ok:)
Denna dagen har varit väldigt mycket mer produktiv än förra söndagen. Med tanke på den dagens aktiviteter (ligga i sängen, glo på film och äta kakor) behöver ju dagens aktiviteter inte vara så väldigt ansträngande för att slå förra veckans... Men jag har ändå varit ganska duktig om jag får säga det själv:
Veckan framtidsfunderande och planerande satte tydligen fart på saker och ting. Idag tog jag mig en promenad upp till Streatham "centrum" eller vad man ska kalla det (Här där vi bor är det mest bara hus, men tre minuter längre upp börjar alla affärer, banker, biografer etc) för att ta ut sista hyran. Har nyss betalat april-maj hyran eftersom vi betalar i mitten på varje månad. Men för att vara av med det så tog jag ut nästa hyra redan nu, lade den i min byrå när jag kom hem och satte mig och gjorde en budget för tiden som är kvar. Ni som vet hur mitt mattesinne är kan ju tänka er hur lång tid det tog...
Men lite konstigt var det allt. Nästa månad ska jag köpa sista Oystercardet till exempel, bara en sån sak. Och senare i eftermiddag ska jag boka flygbiljetter tillbaka till Sverige. Tiden bara flyger förbi.
Äh, nu låter det som att hemresan väntar runt hörnet, det gör den ju inte riktigt faktiskt. Jag tror jag ska lägga ner planeringen titta på lite Beck i stället. Det är ju ändå söndag.
Och så håller vi tummarna för att Bella snart återvänder hit.
Xoxo!
Bella: (hör och häpna!)
Jag tror det är avgjort! Jo, det är så. Här med förklarar jag Sara som den bättre bloggaren av oss två. Nog för att jag vet hur man gör när man skriver ett inlägg, och till med kan lägga upp bilder nu mera, så är Sara den som ser till att det blir gjort! Hon ser också till att det blir gjort regelbundet. Bra där Sara, 1-0 till dig. =)
Ja, som sagt är det meningen att jag imorgon ska flyga med SAS tillbaka till Sara, London och Pineapple. Meeeen vi får väl se hur det blir. Jag ska idag börja undersöka alternativen båt och tåg. Det bästa skulle naturligtvis vara om det där jättemolnet kunde flyga ut i rymden och försvinna, men det verkar inte som att det vill det... Det börjar nu rycka i mina kroppsdelar efter att få dansa för Ian och Rolf för att inte tala om hur mycket det rycker i diverse sinnen för att få träffa Sara och fika på Starbucks! Jag HAR haft det super under min vistelse i Sverige och är så glad att jag tog mig tiden att åka hem, men stressen kryper på när jag tänker på alla lektioner jag missar och studentutbytes-livet i London som ändå är en "ones-in-a-lifetime"-upplevelse.
En annan sak är också att jag börjar bli orolig för Saras mentala hälsa där borta. Jag menar, så mycket som hon verkar prata med sin Nemo kanske hon själv börjar bli en fisk...det är nog inte så bra med tanke på hennes framtida yrkesval. Jag menar, hur många vill dansa balett för en fisk? Även om det är en väldigt gullig fisk? Nä, jag måste hitta ett sätt att ta mig över vattnet och fånga in henne i håven innan det är för sent.
Dagarna i Växjö var härliga med mycket lek, skratt, mys och kramar. Har fått träffa mitt brorsbarn nummer 2 som bara var dryga veckan gammal, en underbar liten Ludvig. Lova har jag dansat med varenda dag och jag tror jag har lärt mig ca 50 nya barnvisor utantill, bra investering till framtida barndans-undervisning. =)
I Stockholm har det varit firande av Henriks födelsedag, som han verkar väldans nöjd med. Härligt soligt vårväder idag som det ska ut och traskas i. I eftermiddag blir det research angående ta-sig-till-London-projektet.
Xoxo!
lördag 17 april 2010
17 april
SARA:
Jag kom på innan idag att Bella ska ju flyga till London. Alltså, jaja det har jag vetat hela tiden och det vore ju lite konstigt att tro att hon tog sig hit på nåt annat sätt, men ni vet vulkanen och molnet och den där skiten. Idag sa de i tunnelbanan att man ska räkna med att flygplatserna i England är avstängda till onsdag. Jag tycker det räcker med 10 dagars ensamhet för min del... Nu hoppas jag att Bella kommer som planerat så jag kan få prata lite. Mattiaz blev ju typ dödligt sjuk lagom tills att Bella åkte också, så honom har jag inte sett skymten av, förutom när jag var ädel och letade mig ut till Honor oak park förra lördagen med mat och lite medicin till honom.
Jag pratar ganska mycket med Nemo nu för tiden, då har det kanske gått lite långt... Vi tycker om att titta på film också, jag och min lille orangea vän:
Annars borde det ju inte vara så svårt att få prata lite svenska, om man bara vill. Det händer nämligen inte alltför sällan att man hör svenska här i London:
Som vanligt i Brixton idag tog jag rulltrappan ner på stationen för att komma till tunnelbaneperrongen på väg in till stan. Jag stod bakom två killar av afrikanskt(?) ursprung. De såg ut ungefär som han Muhammed Mustafa/Mustafa Mohammed (äh, jag vet inte i vilket ordning hans namn kommer, men han är svensk och springer jäkligt fort). Dessa killar mumlade och muttrade för sig själva hela rulltrappan ner. Det lät ganska roligt och jag funderade lite på vilket språk det var, men eftersom afrikanska (?) språk inte är min starka sida la jag ner ganska snabbt. Samma killar mötte upp en tredje kille precis nedanför rulltrappan och de hade alla tre väldigt svårt för att flytta på sig, "sega karlar" tänkte jag. Men på tunnelbanan kom vi till slut. När vi rullat iväg hör jag svenska någonstans. "Hoppsan", tänker jag, även om det som sagt inte är helt ovanligt att höra svenska eller något annat nordiskt språk talas i England, framför allt inte på helgerna. Men det brukar oftast vara inne i stan runt typ Oxford Street och inte ute i Brixton! Jag ser mig lite diskret omkring för att lokalisera var det kommer ifrån. Minsann, är det inte Mustafa-killarna som sitter där och pratar svenska helt plötsligt efter att ha pratat först nåt odefinierbart, sedan engelska och nu helt plötsligt gick de över till svenska. Den ena skulle troligtvis ut på någon form av dejt, och fick användbara tips av de två andra:
"Asså mannen, du måste betala. Även om det kostar 300 spänn. Då får du respekt, du vet, hon vill ha dig". Underhållning på hög nivå. Jag hade gärna lagt mig i diskussionen och pratat lite med killarna som verkade väldigt trevliga, men så kom jag på att jag är ju svensk jag med, så som seden bjuder höll jag mig tyst kvar på min kant.
Och när jag var på "We will rock you" nu i veckan hade jag två svenskar framför mig, enligt min bedömning en mamma och hennes dotter, modell Stockholms överklass. Dottern: "Vilka bra platser vi fick mamma". Mamman (skeptiskt): "Ja, nu får man ju bara hoppas att den här...showen är bra också".
Gah! Showen, det är musikal för satan! Och den är nog inne på sitt åttonde år på en av de största teatrarna för att den är så dålig... Men även denna gången var jag tyst. Eller, jag pratade med det trevliga amerikanska paret jag hade brevid mig istället.
För övrigt är det ju helg ja. Ni vet vad det betyder: KAKOR. Denna helgen provar jag Belgian triple chocolate cookies. Mmmm...
Idag var förresten första dagen jag gick utan jacka på stan. I kortärmat! Nice:)
Trevlig lördag på er!
Xoxo!
Jag kom på innan idag att Bella ska ju flyga till London. Alltså, jaja det har jag vetat hela tiden och det vore ju lite konstigt att tro att hon tog sig hit på nåt annat sätt, men ni vet vulkanen och molnet och den där skiten. Idag sa de i tunnelbanan att man ska räkna med att flygplatserna i England är avstängda till onsdag. Jag tycker det räcker med 10 dagars ensamhet för min del... Nu hoppas jag att Bella kommer som planerat så jag kan få prata lite. Mattiaz blev ju typ dödligt sjuk lagom tills att Bella åkte också, så honom har jag inte sett skymten av, förutom när jag var ädel och letade mig ut till Honor oak park förra lördagen med mat och lite medicin till honom.
Jag pratar ganska mycket med Nemo nu för tiden, då har det kanske gått lite långt... Vi tycker om att titta på film också, jag och min lille orangea vän:
Annars borde det ju inte vara så svårt att få prata lite svenska, om man bara vill. Det händer nämligen inte alltför sällan att man hör svenska här i London:
Som vanligt i Brixton idag tog jag rulltrappan ner på stationen för att komma till tunnelbaneperrongen på väg in till stan. Jag stod bakom två killar av afrikanskt(?) ursprung. De såg ut ungefär som han Muhammed Mustafa/Mustafa Mohammed (äh, jag vet inte i vilket ordning hans namn kommer, men han är svensk och springer jäkligt fort). Dessa killar mumlade och muttrade för sig själva hela rulltrappan ner. Det lät ganska roligt och jag funderade lite på vilket språk det var, men eftersom afrikanska (?) språk inte är min starka sida la jag ner ganska snabbt. Samma killar mötte upp en tredje kille precis nedanför rulltrappan och de hade alla tre väldigt svårt för att flytta på sig, "sega karlar" tänkte jag. Men på tunnelbanan kom vi till slut. När vi rullat iväg hör jag svenska någonstans. "Hoppsan", tänker jag, även om det som sagt inte är helt ovanligt att höra svenska eller något annat nordiskt språk talas i England, framför allt inte på helgerna. Men det brukar oftast vara inne i stan runt typ Oxford Street och inte ute i Brixton! Jag ser mig lite diskret omkring för att lokalisera var det kommer ifrån. Minsann, är det inte Mustafa-killarna som sitter där och pratar svenska helt plötsligt efter att ha pratat först nåt odefinierbart, sedan engelska och nu helt plötsligt gick de över till svenska. Den ena skulle troligtvis ut på någon form av dejt, och fick användbara tips av de två andra:
"Asså mannen, du måste betala. Även om det kostar 300 spänn. Då får du respekt, du vet, hon vill ha dig". Underhållning på hög nivå. Jag hade gärna lagt mig i diskussionen och pratat lite med killarna som verkade väldigt trevliga, men så kom jag på att jag är ju svensk jag med, så som seden bjuder höll jag mig tyst kvar på min kant.
Och när jag var på "We will rock you" nu i veckan hade jag två svenskar framför mig, enligt min bedömning en mamma och hennes dotter, modell Stockholms överklass. Dottern: "Vilka bra platser vi fick mamma". Mamman (skeptiskt): "Ja, nu får man ju bara hoppas att den här...showen är bra också".
Gah! Showen, det är musikal för satan! Och den är nog inne på sitt åttonde år på en av de största teatrarna för att den är så dålig... Men även denna gången var jag tyst. Eller, jag pratade med det trevliga amerikanska paret jag hade brevid mig istället.
För övrigt är det ju helg ja. Ni vet vad det betyder: KAKOR. Denna helgen provar jag Belgian triple chocolate cookies. Mmmm...
Idag var förresten första dagen jag gick utan jacka på stan. I kortärmat! Nice:)
Trevlig lördag på er!
Xoxo!
fredag 16 april 2010
16 april once more
SARA:
Jaha, då poppade lilla jag upp igen. Känner mig generös och vänlig till sinnet en fredagkväll som denna och tänkte bjuda på lite bilder:
Kommer ni ihåg det här? När Danne klippte min lugg, det var då i slutet av februari.
Nu är det den 16 april. Någon har sagt att mitt hår växer som ogräs. Den personen har kanske rätt ändå...
Jag har fyndat lite. Usch, jag känner mig lite som Blondinbella/Kissie/nån annan tonårsmodebloggare när jag börjar lägga upp bilder på vad jag införskaffat för kläder... Men jag älskar Beatles!!
Jag hittade dem! De där sneakersen (hur fasen skriver man det..?) som helst av allt ville följa med mig hem. Jag har letat och letat och letat. Jag hittade de perfekta för ett tag sen, fulla med paljetter. Jag hade bländat hela Götet (eller Tranemo åtminstone) om jag haft dem på mig. Tyvärr betalade man nog typ styckpris för varenda jäkla liten turkos paljett för de var snordyra. Men de som jag köpte idag var rena kapet! Eeeh... Men de hade faktiskt kostat 69 pund och var nedsatta till 45. Pangpris. Nästan... But I love them!
På våran gata håller de just nu på med nån slags vägbygge. Eftersom vi inte kommer in någon annan väg an "bakvägen" eller vad man ska kalla det så gillar jag att de har byggt en liten bro till bara oss, haha.
Xoxo!
Jaha, då poppade lilla jag upp igen. Känner mig generös och vänlig till sinnet en fredagkväll som denna och tänkte bjuda på lite bilder:
Kommer ni ihåg det här? När Danne klippte min lugg, det var då i slutet av februari.
Nu är det den 16 april. Någon har sagt att mitt hår växer som ogräs. Den personen har kanske rätt ändå...
Jag har fyndat lite. Usch, jag känner mig lite som Blondinbella/Kissie/nån annan tonårsmodebloggare när jag börjar lägga upp bilder på vad jag införskaffat för kläder... Men jag älskar Beatles!!
Jag hittade dem! De där sneakersen (hur fasen skriver man det..?) som helst av allt ville följa med mig hem. Jag har letat och letat och letat. Jag hittade de perfekta för ett tag sen, fulla med paljetter. Jag hade bländat hela Götet (eller Tranemo åtminstone) om jag haft dem på mig. Tyvärr betalade man nog typ styckpris för varenda jäkla liten turkos paljett för de var snordyra. Men de som jag köpte idag var rena kapet! Eeeh... Men de hade faktiskt kostat 69 pund och var nedsatta till 45. Pangpris. Nästan... But I love them!
På våran gata håller de just nu på med nån slags vägbygge. Eftersom vi inte kommer in någon annan väg an "bakvägen" eller vad man ska kalla det så gillar jag att de har byggt en liten bro till bara oss, haha.
Xoxo!
16 april
SARA:
Planering på hög nivå. Galet att man måste hålla på och planera upp hösten NU, när man är mitt i våren i London. Gah! Men så är det. Större delen av studentlivet går åt till planering känns det som. För som student ska man ju "ta eget ansvar", och ja, jättegärna. För jag är en vuxen människa som har tränats i sånt sen jag började skolan. Men det hade ju varit lite trevligt om det fanns någon som kunde svara på ens frågor. LTU (=Luleå Tekniska Universitet som Musikhögskolan tillhör)är kanske inte världens bästa på det området...
Hur som helst, nu är det fredag och jag ska fredagsduscha, veckans bästa dusch. Eller hur Lisa? Gå ut i härliga solen i härliga London, kanske köpa mig en glass eller två, promenera från Covent Garden och ner till Picadilly circus och köpa fredagspåsen med naturgodis på Trocadero, kanske gå bort till Carnaby Street och titta på sneakers för femtiofjärde gången eftersom jag aldrig kan bestämma mig... Kanske titta på alla helgglada människor på Oxford Street. Åka tunnelbana i rusningstrafik till Brixton, ta en röd buss därifrån hem till Streatham, titta på "Breakfast with Scot" (Pratade med Danne som är biografmaskinist för Pride-festivalen i Pite i helgen och ska visa den filmen, och jag blev så sugen!) och bara ha det lugnt och fint i min ensamhet.
Om tre dagar kommer Bella tillbaka och jag ska äntligen få prata med någon som jag kan se igen!
Vi avslutar dagens inlägg med en bild på Morrissons här i kvarteret. Det kan ju vara kul.
Xoxo!
Planering på hög nivå. Galet att man måste hålla på och planera upp hösten NU, när man är mitt i våren i London. Gah! Men så är det. Större delen av studentlivet går åt till planering känns det som. För som student ska man ju "ta eget ansvar", och ja, jättegärna. För jag är en vuxen människa som har tränats i sånt sen jag började skolan. Men det hade ju varit lite trevligt om det fanns någon som kunde svara på ens frågor. LTU (=Luleå Tekniska Universitet som Musikhögskolan tillhör)är kanske inte världens bästa på det området...
Hur som helst, nu är det fredag och jag ska fredagsduscha, veckans bästa dusch. Eller hur Lisa? Gå ut i härliga solen i härliga London, kanske köpa mig en glass eller två, promenera från Covent Garden och ner till Picadilly circus och köpa fredagspåsen med naturgodis på Trocadero, kanske gå bort till Carnaby Street och titta på sneakers för femtiofjärde gången eftersom jag aldrig kan bestämma mig... Kanske titta på alla helgglada människor på Oxford Street. Åka tunnelbana i rusningstrafik till Brixton, ta en röd buss därifrån hem till Streatham, titta på "Breakfast with Scot" (Pratade med Danne som är biografmaskinist för Pride-festivalen i Pite i helgen och ska visa den filmen, och jag blev så sugen!) och bara ha det lugnt och fint i min ensamhet.
Om tre dagar kommer Bella tillbaka och jag ska äntligen få prata med någon som jag kan se igen!
Vi avslutar dagens inlägg med en bild på Morrissons här i kvarteret. Det kan ju vara kul.
Xoxo!
torsdag 15 april 2010
15 april
SARA:
MUSIKALRECENSIONERNA:
A man of no importance:
Detta var första föreställningen jag såg i London denna veckan. Jag och Mattiaz var på en liten teater, The Arts Theatre och såg denna lilla uppsättning.
Föreställningen: Handlar om Alfie Byrne, en man som jobbar som konduktör på bussen någonstans på Irland men mest av allt brinner för sin teatergrupp St. Imelda players, som repeterar varje vecka i byns kyrka. De har nu har bestämt sig för att göra Oscar Wilde´s pjäs Salome, men får slåss för detta inför den konservativa irländska prästen.
Alfie bor tillsammans med sin syster Lily, som har lovat att hon ska ta hand om honom tills han hittar en flicka att gifta sig med. Problemet är bara att Alfie inte tycker om flickor, utan i stället är kär i en ung kille i sin teaterensemble...
Föreställningen är skriven av Stephen Flaherty (musik) och Lynn Ahrens (text) och bygger på en book av Terrence Mc Nally.
Ensemble: Var liten, men väldigt duktig. Många bra röster. Paul Clarkson som spelade Alfie, var fantastiskt bra. Joanna Nevin som spelade hans syster Lily, var grym skådespelerska men tyvärr inte lika duktig sångmässigt.
Plus: "Streets of Dublin". En låt som Mattiaz gjorde så jag fick upp ögonen för för några år sedan. Helt fantastisk, och det var grymt att få höra och se den live.
Minus: Irländskan. Den var svår att följa med i, både i sången och i dialogen.
Slutgiltigt omdöme: Välspelad, fin föreställning men svår att hänga med i. 3,5 av 5 toasts!
Chicago:
Jag hade längtat efter denna föreställning sen innan jag flyttade till London, för jag visste att Ruthie Henshall skulle vara med! Min musikalälskling over all! Så jag, Mattiaz och Danne var och såg den tillsammans på Cambridge theatre.
Föreställningen: Är en satir över rättssystemet och uttrycket "criminal celebrity". Vi har Velma Kelly, dömd och berömd för att ha mördat både sin make och sin syster när hon hittade dem i sängen tillsammans. Och så har vi Roxie Hart, som mördade sin älskare. Eftersom Velma nyss blivit mediavärldens "top-murder-of-the-week" är hon inte glad över att behöva slåss om rampljuset med Roxie som inte bara själ rampljuset utan också Velmas advokat.
John Kander skrev musiken till musikalen och Fred Ebb gjorde texten.
Ensemble: Ja, Ruthie var ju med. Det räcker så.
Plus: Ruthie.
Minus: Faktiskt inget jag kan komma på.
Slutgiltigt ömdöme: Snygg föreställning med sjukt snygga dansnummer (Fosse!! Det var inte hans originalkoreografi men "koreograferat i hans anda"). Och så Ruthie Henshall. 4 av 5 toasts!
Avenue Q:
Ända sedan jag visade "Internet is for porn" för Danne, så har han velat se denna knäppa musikal, så det gjorde vi en kväll på Gielgud Theatre. Jag tror aldrig han har skrattat så mycket som den kvällen.
Föreställningen:Handlar om ett gäng unga människor som bor på Avenue Q. Det är söta monstret Kate som drömmer om att öppna en egen monsterskola. Det är Trekkie, monstret som helst sitter hemma och tittar på porr på datorn. Nikki och Rod som bor ihop, Lucy the slut, Princeton, Christmas Eve, Gary Coleman och bad idea- björnarna. Karaktärerna är dockor, som sköts av skådespelarna.
Musikalen är skriven av Robert Lopez och Jeff Marx.
Ensemble: Sjukt duktiga. Flera av dem skötte två dockor var, med helt olika karaktärer och röster och växlade mellan dessa som ingenting. Framför allt gillade jag Cassidy Janson (Kate/Lucy the slut) och Tom Parsons (Nicky/Trekkie Monster/Bear). Kanske alla mest Tom faktiskt, han var så galet skicklig på att växla röst och karaktär.
Plus: Alla barnförbjudna roliga låtar. De har verkligen vågat ta ut svängarna. Det finns en anledning till att föreställningen inte är rekommenderad för barn... "Grab your dick and doubleclick for porn, porn, porn..."
Minus: Att vi satt lite, lite för långt bak.
Slutgiltigt ömdöme: 4,5 av 5 toasts. Grymt!!
Oliver:
Jag och Mattiaz blev sugan på att gå på musikal en dag. Mattiaz kollade runt på alla möjliga men hittade inget. Som sista försök gick vi till Theatre Royal, Drury Lane och där fick vi napp, så det blev en helkväll med Oliver Twist.
Föreställningen: Handlar om föräldralösa Oliver (bygger på boken om Oliver Twist)
Ensemble: Ungar, överallt!
Plus: Att Kerry Ellis, en annan av mina musikalälsklingar, var med!! Barnenesemblen var söt och väääldigt duktig. Man blir ju nästan lite less på att de är typ 9 år och tokgrymma...
Minus: Slutet. Det var som att luften gått ur regissör/koreograf/inte vet jag och så sa det bara "poff" så var det över.
Slutgiltigt ömdöme: Imponerande med alla barn, kul att ha sett men kanske inte nåt jag behöver se igen. 2,5 av 5 toats.
Mamma Mia:
Pappa kom ju och hälsade på. Vilken musikal skulle jag ta med honom på? Valet var inte speciellt svårt.
Föreställningen: Handlar om Sophie och hennes mamma som bor på en ö i Grekland. Sophie ska gifta sig, och vill att hennes pappa ska lämna över henne. Problemet är bara att hon inte vet vem hennes pappa är. Efter att ha läst sin mammas gamla dagbok har hon tre olika kandidater. Så hon skickar ut bröllopsinbjudningar till alla tre och hoppas på att det löser sig...
Vi vet väl alla vilka som har skrivit musikalen. Och boken som musikalen bygger på är skriven av Catherine Johnson.
Ensemble: Lite för dålig rent dansmässigt. Det var ingen "ren" ensemble på dansfronten. De som spelade de tre potentiella papporna (Paul Ryan, Anthony Topham, Norman Bowman) var riktigt bra.
Plus: Grymt duktig kille som "Pepper". Den fantastiska musiken såklart! Den lever ju verkligen på sin musik. Och att se den med en sjukt lycklig pappa.
Minus: Dansen.
Slutgiltigt ömdöme: En föreställning som man inte kan låta bli att bli glad av. 4 av 5 toasts.
We will rock you:
Eftersom Mattiaz jobbar på Dominion där WWRY spelar så kunde han fixa biljett till mig. Så i tisdags åkte jag bort till Tottenham Court Road och satt på parkettbiljett och avnjöt denna musikal byggd på Queen-låtar.
Föreställningen: Det är framtid, det finns ingen musik och inga instrument. Det enda som finns är Gaga-folket. Som tycker precis likadant, ser ut precis likadant och gör precis likadant. Men så finns Galileo Figaro och Scaramouche, inte som alla andra. Deras uppdrag är att hitta musiken och föra den tillbaka till världen. På sin färd möter de bland annat "the bohemians", Killer Queen, Meat och Pop...
Ensemble: Tight som fasen i alla nummer. Det var understudys på några av rollerna. Bl.a gjordes Galileo av Richard Woodford. Killer Queen (Mazz Murray) hade kunnat sjunga utan mick med den rösten hon hade och ändå hörts ändå...
Plus: SNYGGA nummer. Dansarna hade till och med händerna exakt likadant (ja, jag är dansskadad). Grymma sångare. Såklart den påkostade och coola scenografin. Små fyndiga grejer, som att när Scaramouche, Galileo och Pop är ute och åker motorcykel så möter de Chitty chitty bang bang där i luften. "No-one but you" var ett toppennummer. Alla roliga nutidsreferenser.
Minus: Den sjukt höga ljudvolymen som gjorde att jag fick stoppa papper i öronen. Sen tycker jag att de inte alltid matchat låtarna så bra till historien. (Mamma Mia t.ex som också hade färdigskrivna låtar, hade lyckats bättre med det). Vissa scener kändes lite långa.
Slutgiltigt ömdöme: En grym upplevelse. Den var precis sådär påkostad och maffig som jag förväntade mig. 4,5 av 5 toasts.
Dessa recensioner har nu tagit mig nästan två timmar att skriva. Tidsfördriv om inte annat. I eftermiddag blir det balett för Maggie och så min torsdagsfavvo: jazz med Fleur.
MUSIKALRECENSIONERNA:
A man of no importance:
Detta var första föreställningen jag såg i London denna veckan. Jag och Mattiaz var på en liten teater, The Arts Theatre och såg denna lilla uppsättning.
Föreställningen: Handlar om Alfie Byrne, en man som jobbar som konduktör på bussen någonstans på Irland men mest av allt brinner för sin teatergrupp St. Imelda players, som repeterar varje vecka i byns kyrka. De har nu har bestämt sig för att göra Oscar Wilde´s pjäs Salome, men får slåss för detta inför den konservativa irländska prästen.
Alfie bor tillsammans med sin syster Lily, som har lovat att hon ska ta hand om honom tills han hittar en flicka att gifta sig med. Problemet är bara att Alfie inte tycker om flickor, utan i stället är kär i en ung kille i sin teaterensemble...
Föreställningen är skriven av Stephen Flaherty (musik) och Lynn Ahrens (text) och bygger på en book av Terrence Mc Nally.
Ensemble: Var liten, men väldigt duktig. Många bra röster. Paul Clarkson som spelade Alfie, var fantastiskt bra. Joanna Nevin som spelade hans syster Lily, var grym skådespelerska men tyvärr inte lika duktig sångmässigt.
Plus: "Streets of Dublin". En låt som Mattiaz gjorde så jag fick upp ögonen för för några år sedan. Helt fantastisk, och det var grymt att få höra och se den live.
Minus: Irländskan. Den var svår att följa med i, både i sången och i dialogen.
Slutgiltigt omdöme: Välspelad, fin föreställning men svår att hänga med i. 3,5 av 5 toasts!
Chicago:
Jag hade längtat efter denna föreställning sen innan jag flyttade till London, för jag visste att Ruthie Henshall skulle vara med! Min musikalälskling over all! Så jag, Mattiaz och Danne var och såg den tillsammans på Cambridge theatre.
Föreställningen: Är en satir över rättssystemet och uttrycket "criminal celebrity". Vi har Velma Kelly, dömd och berömd för att ha mördat både sin make och sin syster när hon hittade dem i sängen tillsammans. Och så har vi Roxie Hart, som mördade sin älskare. Eftersom Velma nyss blivit mediavärldens "top-murder-of-the-week" är hon inte glad över att behöva slåss om rampljuset med Roxie som inte bara själ rampljuset utan också Velmas advokat.
John Kander skrev musiken till musikalen och Fred Ebb gjorde texten.
Ensemble: Ja, Ruthie var ju med. Det räcker så.
Plus: Ruthie.
Minus: Faktiskt inget jag kan komma på.
Slutgiltigt ömdöme: Snygg föreställning med sjukt snygga dansnummer (Fosse!! Det var inte hans originalkoreografi men "koreograferat i hans anda"). Och så Ruthie Henshall. 4 av 5 toasts!
Avenue Q:
Ända sedan jag visade "Internet is for porn" för Danne, så har han velat se denna knäppa musikal, så det gjorde vi en kväll på Gielgud Theatre. Jag tror aldrig han har skrattat så mycket som den kvällen.
Föreställningen:Handlar om ett gäng unga människor som bor på Avenue Q. Det är söta monstret Kate som drömmer om att öppna en egen monsterskola. Det är Trekkie, monstret som helst sitter hemma och tittar på porr på datorn. Nikki och Rod som bor ihop, Lucy the slut, Princeton, Christmas Eve, Gary Coleman och bad idea- björnarna. Karaktärerna är dockor, som sköts av skådespelarna.
Musikalen är skriven av Robert Lopez och Jeff Marx.
Ensemble: Sjukt duktiga. Flera av dem skötte två dockor var, med helt olika karaktärer och röster och växlade mellan dessa som ingenting. Framför allt gillade jag Cassidy Janson (Kate/Lucy the slut) och Tom Parsons (Nicky/Trekkie Monster/Bear). Kanske alla mest Tom faktiskt, han var så galet skicklig på att växla röst och karaktär.
Plus: Alla barnförbjudna roliga låtar. De har verkligen vågat ta ut svängarna. Det finns en anledning till att föreställningen inte är rekommenderad för barn... "Grab your dick and doubleclick for porn, porn, porn..."
Minus: Att vi satt lite, lite för långt bak.
Slutgiltigt ömdöme: 4,5 av 5 toasts. Grymt!!
Oliver:
Jag och Mattiaz blev sugan på att gå på musikal en dag. Mattiaz kollade runt på alla möjliga men hittade inget. Som sista försök gick vi till Theatre Royal, Drury Lane och där fick vi napp, så det blev en helkväll med Oliver Twist.
Föreställningen: Handlar om föräldralösa Oliver (bygger på boken om Oliver Twist)
Ensemble: Ungar, överallt!
Plus: Att Kerry Ellis, en annan av mina musikalälsklingar, var med!! Barnenesemblen var söt och väääldigt duktig. Man blir ju nästan lite less på att de är typ 9 år och tokgrymma...
Minus: Slutet. Det var som att luften gått ur regissör/koreograf/inte vet jag och så sa det bara "poff" så var det över.
Slutgiltigt ömdöme: Imponerande med alla barn, kul att ha sett men kanske inte nåt jag behöver se igen. 2,5 av 5 toats.
Mamma Mia:
Pappa kom ju och hälsade på. Vilken musikal skulle jag ta med honom på? Valet var inte speciellt svårt.
Föreställningen: Handlar om Sophie och hennes mamma som bor på en ö i Grekland. Sophie ska gifta sig, och vill att hennes pappa ska lämna över henne. Problemet är bara att hon inte vet vem hennes pappa är. Efter att ha läst sin mammas gamla dagbok har hon tre olika kandidater. Så hon skickar ut bröllopsinbjudningar till alla tre och hoppas på att det löser sig...
Vi vet väl alla vilka som har skrivit musikalen. Och boken som musikalen bygger på är skriven av Catherine Johnson.
Ensemble: Lite för dålig rent dansmässigt. Det var ingen "ren" ensemble på dansfronten. De som spelade de tre potentiella papporna (Paul Ryan, Anthony Topham, Norman Bowman) var riktigt bra.
Plus: Grymt duktig kille som "Pepper". Den fantastiska musiken såklart! Den lever ju verkligen på sin musik. Och att se den med en sjukt lycklig pappa.
Minus: Dansen.
Slutgiltigt ömdöme: En föreställning som man inte kan låta bli att bli glad av. 4 av 5 toasts.
We will rock you:
Eftersom Mattiaz jobbar på Dominion där WWRY spelar så kunde han fixa biljett till mig. Så i tisdags åkte jag bort till Tottenham Court Road och satt på parkettbiljett och avnjöt denna musikal byggd på Queen-låtar.
Föreställningen: Det är framtid, det finns ingen musik och inga instrument. Det enda som finns är Gaga-folket. Som tycker precis likadant, ser ut precis likadant och gör precis likadant. Men så finns Galileo Figaro och Scaramouche, inte som alla andra. Deras uppdrag är att hitta musiken och föra den tillbaka till världen. På sin färd möter de bland annat "the bohemians", Killer Queen, Meat och Pop...
Ensemble: Tight som fasen i alla nummer. Det var understudys på några av rollerna. Bl.a gjordes Galileo av Richard Woodford. Killer Queen (Mazz Murray) hade kunnat sjunga utan mick med den rösten hon hade och ändå hörts ändå...
Plus: SNYGGA nummer. Dansarna hade till och med händerna exakt likadant (ja, jag är dansskadad). Grymma sångare. Såklart den påkostade och coola scenografin. Små fyndiga grejer, som att när Scaramouche, Galileo och Pop är ute och åker motorcykel så möter de Chitty chitty bang bang där i luften. "No-one but you" var ett toppennummer. Alla roliga nutidsreferenser.
Minus: Den sjukt höga ljudvolymen som gjorde att jag fick stoppa papper i öronen. Sen tycker jag att de inte alltid matchat låtarna så bra till historien. (Mamma Mia t.ex som också hade färdigskrivna låtar, hade lyckats bättre med det). Vissa scener kändes lite långa.
Slutgiltigt ömdöme: En grym upplevelse. Den var precis sådär påkostad och maffig som jag förväntade mig. 4,5 av 5 toasts.
Dessa recensioner har nu tagit mig nästan två timmar att skriva. Tidsfördriv om inte annat. I eftermiddag blir det balett för Maggie och så min torsdagsfavvo: jazz med Fleur.
onsdag 14 april 2010
14 april
SARA:
Jag och Bella har en ängel på vardera axel. Inte en ängel och en djävul, utan två änglar, för vi tycker om båda två ganska mycket, men på lite olika sätt. Det är en dansängel och en fikaängel. Dansängeln är den mer seriösa ängeln, den som ser till att vi kommer oss iväg till dansklasserna som vi ska varje dag och jobbar på. Oftast kommer jag väldigt bra överens med den ängeln.
Fikaängeln kan stå för lite vad som helst, en fika på Starbucks, jättelång sovmorgon, äta godis mitt i veckan, gå på stan, göra av med pengar på sånt man inte behöver, musikalbesök (i mitt fall då) etc etc. Men eftersom det oftast handlar om Starbucks så får den heta fikaängel. Jag kommer ganska bra överens med den ängeln också faktiskt.
I två dagar nu har fikaängeln varit mycket dominerande hos mig!
Jag har varit trött och slö i hela kroppen och inte alls velat dansa. Fikaängeln har tyckt att jag ska ligga kvar i sängen tills det är för sent att hinna till dansen, den har sagt åt mig att ta en ledig dag mitt i veckan, den tycker att jag ska ta och se nån trevlig föreställning bara sådär. Den har sagt åt mig att göra allt som jag egentligen inte borde. (Tycker det är väldigt skönt att slippa ta ansvar för mina handlingar och bara skylla på ängeln...).
MEN!
Den lilla dansängeln har varit starkare. Minsann. Jag har tagit alla klasser jag planerat, alla dagar. Förutom hiphopen i måndags, men då tog jag hiphop igår istället. När fikaängeln tyckte att jag skulle strunta i baletten idag bara för att jag var lat så sa dansängeln att då fick jag minsann inte ta ledigt på lördag utan var tvungen dansa igen klassen då. Så jag dansade baletten idag, efter två jazzklasser. Och jag har inte fikat på Starbucks en enda gång sedan pappa for i lördags!
Ja, jag är ganska nöjd med mig själv.
Gissa vilken ängel som varit i farten: (Vill bara tillägga att fikaängeln har fritt spelrum under helgerna.)
Chips, cola, Chocolate chip cookies från Morrisons (5 jättekakor för 98 pence) och så PS. I love you på datorn. Och såklart lilla Nemo på ett hörn. Där har ni min söndag. Lovely. Misstänker att denna söndagen kommer spenderas på ungefär samma vis... Söndagar är slappdagar, så är det bara.
Xoxo!
Jag och Bella har en ängel på vardera axel. Inte en ängel och en djävul, utan två änglar, för vi tycker om båda två ganska mycket, men på lite olika sätt. Det är en dansängel och en fikaängel. Dansängeln är den mer seriösa ängeln, den som ser till att vi kommer oss iväg till dansklasserna som vi ska varje dag och jobbar på. Oftast kommer jag väldigt bra överens med den ängeln.
Fikaängeln kan stå för lite vad som helst, en fika på Starbucks, jättelång sovmorgon, äta godis mitt i veckan, gå på stan, göra av med pengar på sånt man inte behöver, musikalbesök (i mitt fall då) etc etc. Men eftersom det oftast handlar om Starbucks så får den heta fikaängel. Jag kommer ganska bra överens med den ängeln också faktiskt.
I två dagar nu har fikaängeln varit mycket dominerande hos mig!
Jag har varit trött och slö i hela kroppen och inte alls velat dansa. Fikaängeln har tyckt att jag ska ligga kvar i sängen tills det är för sent att hinna till dansen, den har sagt åt mig att ta en ledig dag mitt i veckan, den tycker att jag ska ta och se nån trevlig föreställning bara sådär. Den har sagt åt mig att göra allt som jag egentligen inte borde. (Tycker det är väldigt skönt att slippa ta ansvar för mina handlingar och bara skylla på ängeln...).
MEN!
Den lilla dansängeln har varit starkare. Minsann. Jag har tagit alla klasser jag planerat, alla dagar. Förutom hiphopen i måndags, men då tog jag hiphop igår istället. När fikaängeln tyckte att jag skulle strunta i baletten idag bara för att jag var lat så sa dansängeln att då fick jag minsann inte ta ledigt på lördag utan var tvungen dansa igen klassen då. Så jag dansade baletten idag, efter två jazzklasser. Och jag har inte fikat på Starbucks en enda gång sedan pappa for i lördags!
Ja, jag är ganska nöjd med mig själv.
Gissa vilken ängel som varit i farten: (Vill bara tillägga att fikaängeln har fritt spelrum under helgerna.)
Chips, cola, Chocolate chip cookies från Morrisons (5 jättekakor för 98 pence) och så PS. I love you på datorn. Och såklart lilla Nemo på ett hörn. Där har ni min söndag. Lovely. Misstänker att denna söndagen kommer spenderas på ungefär samma vis... Söndagar är slappdagar, så är det bara.
Xoxo!
tisdag 13 april 2010
13 april
SARA:
Ok, jag vet att det är dagens i-landsproblem, men jag kan inte platta håret!!! För vi har ingen el till huset. Och jag duschade igårkväll innan jag la mig. Kul. Och jag ska på musikal ikväll och kommer inte hem mellan skolan och den. Stackars, staaackars miiiig...
Hela kvarteret är strömlöst. Blä. Upptäckte det inatt när jag vaknade till. Det var så tyst, brandlarmet blinkade inte och mitt kylskåp som vanligtvis låter som ett mindre vägbygge gav inga ljud ifrån sig alls. Och det är lite kallt här...
Eftersom min dator är beroende av strömmen (klarar sig inte längre än en halvtimme utan) så blir detta inlägg av det kortare slaget. Ville bara tala om att jag lever eftersom jag inte är hemma ikväll och inte kan blogga då. Och så slipper folk (mamma;)) bli oroliga. Jag lever och är glad och ska iväg och dansa men jag fryser. Och så ställde jag klockan fel, en hel timme för tidigt, så nu måste jag hitta på nåt att sysselsätta mig med i den strömlösa tillvaron.
Håret var det ja...
Tillbaka i morgon.
Xoxo så länge!!
Ok, jag vet att det är dagens i-landsproblem, men jag kan inte platta håret!!! För vi har ingen el till huset. Och jag duschade igårkväll innan jag la mig. Kul. Och jag ska på musikal ikväll och kommer inte hem mellan skolan och den. Stackars, staaackars miiiig...
Hela kvarteret är strömlöst. Blä. Upptäckte det inatt när jag vaknade till. Det var så tyst, brandlarmet blinkade inte och mitt kylskåp som vanligtvis låter som ett mindre vägbygge gav inga ljud ifrån sig alls. Och det är lite kallt här...
Eftersom min dator är beroende av strömmen (klarar sig inte längre än en halvtimme utan) så blir detta inlägg av det kortare slaget. Ville bara tala om att jag lever eftersom jag inte är hemma ikväll och inte kan blogga då. Och så slipper folk (mamma;)) bli oroliga. Jag lever och är glad och ska iväg och dansa men jag fryser. Och så ställde jag klockan fel, en hel timme för tidigt, så nu måste jag hitta på nåt att sysselsätta mig med i den strömlösa tillvaron.
Håret var det ja...
Tillbaka i morgon.
Xoxo så länge!!
måndag 12 april 2010
12 april
Sara:
Man börjar bli gammal och glömsk... Idag glömde jag att hoppa av tunnelbanan. Visserligen åkte jag bara en hållplats för långt, och hann som tur var byta och ta mig till skolan i tid, så ingen skada skedd. Men ändå. Tur att det var "Good service" på alla linjer. Inte som när pappa var här. Vi tittar som vanligt på listan där det står om det är förseningar på vår linje och får se "Victoria line- minor delays because of a person under the train". Mysigt.
Idag var en sjukt jobbig dansdag. Jobbig för att jag inte dansade så mycket förra veckan så kroppen var lite seg att få igång. Den har ju vant sig vid att lata sig och äta kakor;) Och jobbigt för att det är påsklov (fortfarande!) i England, så det var SJUKT mycket folk på klasserna! På Lindas jazz var vi ungefär 40 st på båda klasserna jag tog. För er som vet hur stor Lennonsalen är, så är sal 1 som vi var i idag ungefär lika bred, men inte lika djup. Och så 40 dansare på den ytan! För er som inte vet hur stor Lennon är så kan vi ju säga att salen är lagom för kanske 20 personer.
På baletten var vi i en lite större sal, men då var vi i gengäld 52 st på den klassen!! Det var trångt vid stängerna vill jag lova. Streeten som jag skulle ta sen var helt proppfull, så jag skippade den. Då hade jag ju redan tagit tre klasser och kände mig ganska duktig.
Så jag kilade in på Marks&Spencer i stället och införskaffade lite bröd och köttfärs och sen drog jag mig hem mot Streatham. Och här är jag nu. Duscha och äta och komma i säng i hyfsad tid. I morgon måste jag ju vara pigg för då är det dags för MUSIKALBESÖK!! Mattiaz har fixat en braig biljett till "We will rock you" åt mig:) Och innan dess ska jag hinna med jazz, Nu flow hip hop och balett på skolan. Fullpackat. Ingen kan säga att jag inte håller mig sysselsatt i allafall!
Xoxo!
Man börjar bli gammal och glömsk... Idag glömde jag att hoppa av tunnelbanan. Visserligen åkte jag bara en hållplats för långt, och hann som tur var byta och ta mig till skolan i tid, så ingen skada skedd. Men ändå. Tur att det var "Good service" på alla linjer. Inte som när pappa var här. Vi tittar som vanligt på listan där det står om det är förseningar på vår linje och får se "Victoria line- minor delays because of a person under the train". Mysigt.
Idag var en sjukt jobbig dansdag. Jobbig för att jag inte dansade så mycket förra veckan så kroppen var lite seg att få igång. Den har ju vant sig vid att lata sig och äta kakor;) Och jobbigt för att det är påsklov (fortfarande!) i England, så det var SJUKT mycket folk på klasserna! På Lindas jazz var vi ungefär 40 st på båda klasserna jag tog. För er som vet hur stor Lennonsalen är, så är sal 1 som vi var i idag ungefär lika bred, men inte lika djup. Och så 40 dansare på den ytan! För er som inte vet hur stor Lennon är så kan vi ju säga att salen är lagom för kanske 20 personer.
På baletten var vi i en lite större sal, men då var vi i gengäld 52 st på den klassen!! Det var trångt vid stängerna vill jag lova. Streeten som jag skulle ta sen var helt proppfull, så jag skippade den. Då hade jag ju redan tagit tre klasser och kände mig ganska duktig.
Så jag kilade in på Marks&Spencer i stället och införskaffade lite bröd och köttfärs och sen drog jag mig hem mot Streatham. Och här är jag nu. Duscha och äta och komma i säng i hyfsad tid. I morgon måste jag ju vara pigg för då är det dags för MUSIKALBESÖK!! Mattiaz har fixat en braig biljett till "We will rock you" åt mig:) Och innan dess ska jag hinna med jazz, Nu flow hip hop och balett på skolan. Fullpackat. Ingen kan säga att jag inte håller mig sysselsatt i allafall!
Xoxo!
söndag 11 april 2010
11 april för andra gången
Sara igen:
Tror ni Bella har för kul i Sverige för att skriva i bloggen?
Det tror jag, haha.
Tror ni att jag gick och tog ut pengar?
Eh, nä det gjorde jag inte.
Tror ni att jag spenderat största delen av dagen i vertikalt läge i sängen med datorn på magen?
Då tror ni rätt!
Det mest värdefulla jag gjort idag var att sätta igång en maskin tvätt. Annars har jag mest tittat på film. "PS.I love you" som är en fantastisk film (och jag älskar boken lika mycket) och så lite BECK. Bäst att titta på Beck på dagen för jag vill inte se dem när det är mörkt.
Och så har jag ätit: chips, kakor, turkisk peppar-godisar, flingor, gurka och ägg. Och druckit cola. Kombinationerna kan ni ju fundera på...
Nu ska jag ta och sätta igång en film till. Funderar på "Along came Polly", kanske...
Men först ska jag göra dagens andra och sista duktiga insats: hämta tvätten. En hel trappa upp... pust.
Xoxo!
Tror ni Bella har för kul i Sverige för att skriva i bloggen?
Det tror jag, haha.
Tror ni att jag gick och tog ut pengar?
Eh, nä det gjorde jag inte.
Tror ni att jag spenderat största delen av dagen i vertikalt läge i sängen med datorn på magen?
Då tror ni rätt!
Det mest värdefulla jag gjort idag var att sätta igång en maskin tvätt. Annars har jag mest tittat på film. "PS.I love you" som är en fantastisk film (och jag älskar boken lika mycket) och så lite BECK. Bäst att titta på Beck på dagen för jag vill inte se dem när det är mörkt.
Och så har jag ätit: chips, kakor, turkisk peppar-godisar, flingor, gurka och ägg. Och druckit cola. Kombinationerna kan ni ju fundera på...
Nu ska jag ta och sätta igång en film till. Funderar på "Along came Polly", kanske...
Men först ska jag göra dagens andra och sista duktiga insats: hämta tvätten. En hel trappa upp... pust.
Xoxo!
11 april
SARA:
Dagens plan: Ta ut pengar för den kommande veckan, till hyra och överlevnad. Eftersom det är svindyrt att betala med kort (banken i Sverige tar ut avgift) så gör vi det inte så ofta. Vi går till en bankomat på söndagen och tar ut pengar i stället. Eftersom hyran ska betalas nästa vecka blir det en ganska tjock sedelbunt idag.
Ska bara hitta motivationen att ta mig ut...
Det är ganska skönt här hemma just nu. Polackerna är puts väck. Jag äter frukost i sängen och ska kika på lite filmer hade jag tänkt. Kan ju faktiskt ta ut pengarna i morgon också... Fast jag borde komma ut lite... Dagens I-landsproblem.
Snart påbörjas en ny vecka. 4 dansklasser ska jag klämma i morgon hade jag tänkt. Två jazz, en balett och en street om jag håller mig till planen. Det gäller att hålla sig sysselsatt. "We will rock you" på tisdag. Har en plan att göra små minirecensioner av alla de musikaler jag sett hittills (Min plan om 6 musikaler på 5 månader sprack. Tyckte från början att det var ett lagom antal för min budget. På tisdag kväll har jag sett 6 musikaler på 2,5 månad... Vart gick det fel?..) Så till veckan kommer det en hög minirecensioner.
För övrigt, när far var här i veckan och vi var ute på vår promenad så gick jag och denna man nästan in i varandra:
Zach Effron, skådespelare i serien "Scrubs". Dagens viktiga vetande.
Känner på mig att detta blir en lång dag... Jag kanske återkommer.
Xoxo!
Dagens plan: Ta ut pengar för den kommande veckan, till hyra och överlevnad. Eftersom det är svindyrt att betala med kort (banken i Sverige tar ut avgift) så gör vi det inte så ofta. Vi går till en bankomat på söndagen och tar ut pengar i stället. Eftersom hyran ska betalas nästa vecka blir det en ganska tjock sedelbunt idag.
Ska bara hitta motivationen att ta mig ut...
Det är ganska skönt här hemma just nu. Polackerna är puts väck. Jag äter frukost i sängen och ska kika på lite filmer hade jag tänkt. Kan ju faktiskt ta ut pengarna i morgon också... Fast jag borde komma ut lite... Dagens I-landsproblem.
Snart påbörjas en ny vecka. 4 dansklasser ska jag klämma i morgon hade jag tänkt. Två jazz, en balett och en street om jag håller mig till planen. Det gäller att hålla sig sysselsatt. "We will rock you" på tisdag. Har en plan att göra små minirecensioner av alla de musikaler jag sett hittills (Min plan om 6 musikaler på 5 månader sprack. Tyckte från början att det var ett lagom antal för min budget. På tisdag kväll har jag sett 6 musikaler på 2,5 månad... Vart gick det fel?..) Så till veckan kommer det en hög minirecensioner.
För övrigt, när far var här i veckan och vi var ute på vår promenad så gick jag och denna man nästan in i varandra:
Zach Effron, skådespelare i serien "Scrubs". Dagens viktiga vetande.
Känner på mig att detta blir en lång dag... Jag kanske återkommer.
Xoxo!
lördag 10 april 2010
Are you lonesome tonight?...
Den enda personen jag känner i London just nu ligger och kräks. Eller har gjort, åtminstone. Stackars Mattiaz. Bella är ju hemma i Sverige, kul för henne:), tråkigt för mig. Pappsen har åkt hem, väldigt jättetråkigt.
Det är annars polskt party i huset ikväll. Polskt party för polackerna betyder öl, musik och folk (ja, typ en vanlig svensk hemmafest, förutom språket). Polskt party för mig betyder låst dörr och visa sig så lite som möjligt under kvällen.
Jag har laddat upp med apelsinyoghurt (en av de grejer jag kommer sakna när jag flyttar hem till Sverige igen. Müllers apelsinyoghurt slår all annan yoghurt med hästlängder), melon, cola, kakor och så ska jag kika på Jakten på Julia på SVT Play.
Trevlig helg kära vänner!
Xoxo!
Det är annars polskt party i huset ikväll. Polskt party för polackerna betyder öl, musik och folk (ja, typ en vanlig svensk hemmafest, förutom språket). Polskt party för mig betyder låst dörr och visa sig så lite som möjligt under kvällen.
Jag har laddat upp med apelsinyoghurt (en av de grejer jag kommer sakna när jag flyttar hem till Sverige igen. Müllers apelsinyoghurt slår all annan yoghurt med hästlängder), melon, cola, kakor och så ska jag kika på Jakten på Julia på SVT Play.
Trevlig helg kära vänner!
Xoxo!
fredag 9 april 2010
9 april
Sara: På allmän (min gudmor Kinnas) begäran kommer här ett blogg-gästinlägg från Saras pappa Staffan (eftersom jag vet att han ääälskar att skriva så finns risken att det tar en stund att läsa inlägget...) :
Javisst blir det så. Hallo, London Calling. Vilken häftig inledning, eller hur? En hälsning från ett sanslöst vårigt London och en miniberättelse om 3 härliga dagar här. Vilken tur att barna tar en ut i världa, som vi säger i Kind. Let´s roll:
Anlände Stansted i onsdags lunch, tåg till Liverpool Street Station, och där var det, tyckte jag som älskar romantiska komedier, precis som i en sådan film. Tänk er kameran uppe i taket (om det finns något) följande en lätt handikappad, lite vilsen snart 60-årig man, vaggandes framåt i folkhopen, letande efter sin mötande dotter. Sökande, flackande blick som skiner upp när hon står där, på andra sidan gaten, vinkande. Härligt! Men hur faen tar man sig dit. Grinden tar inte biljetten!? Jodå, till slut. Kram. Äventyret börjar och så våldsamt skönt när man märker att hon kan allt. Köpa biljett, zon 1 å 2, här går vi lille pappsen, hit skall vi, så här gör vi. Att barn kan bli så vuxna och veta allt! Bara att luta sig bakåt och glida med. Mot Streatham i södra London, tunnelbana och buss, till Saras (Och Bellas) boende. Och vilket boende. Ganska litet, trångt i trappan upp, typiskt engelskt. Lite snett och vint. Alltnog, efter lite mat skulle vi in till stan igen, men ett toalettbesök var nödvändigt. Och då började problemen. Skall först förklara mitt handikapp: Ett sargat knä kan inte böjas ordentligt varför många elementära aktioner blir svåra att utföra. Som att sätta sig på en arkitektoniskt omöjlig toalett, även den typiskt engelsk. Måste sträcka ut benet när jag sitter (Vilket kul ämne förresten) men då var det en trappa i vägen. Så vad göra, jo, sitta på tvären på en redan för liten stol, med tillhörande kraftigt förändrade rörelsemönster under akten. Prova själv! Jodå, det går. Alltnog, efter en bit mat var det dags för kvällens/resans höjdpunkt. (En av dom säger jag nu) "Mamma Mia" på Prince of Wales Theatre. Säger bara med en på området novis ögon: Vilken upplevelse!!! Sångerna, skådisarna, stämningen, intrigen, man fattade det mesta, allt, allt, allt!!! Något tagna av upplevelsen landade vi så småningom i Streatham igen för en god natts sömn.
Dag 2: In till stan, superkaffe på Starbucks, rundvandring där vi följde en bok jag fått av Sara för några år sedan ("30 walks in London")och då hamnade vi på en höjdare, tror Sara också hade utbyte. En rundvandring på CWR, Cabinet War Rooms, ett ganska nytt museum där man byggt upp krigskabinettet från 2:a världskriget. Fantastiskt för en av kriget mycket intresserad person. Därefter blev det Covent Garden, thaimat på Wagamama, en underbar öl i solen på en uteservering, beskådande av en danslektion på Sara skola, Pineapples,(Vilket tempo, så jävla trångt, så mycket folk, så dålig luft, vilken sanslös entusiasm, vilken kondis man måste ha, bara uppvärmningen var som en hel försäsongsträning med Uddebo GoIF i division sex) och sedan tillbaka till vårt boende där pappa Staffan inte hade svårt att somna efter en dags gående och stående.
Dag 3: (Än så länge) Kände att det behövdes en uppfräschning så här mitt i trippen. Då började hygienhelvetet igen. Rakning. I England finns det en kran för varmt och en för kallt vatten. Innan rakvattnet var klart hade en evighet försvunnit. Så spegeln. När jag skulle sätta hyveln på kinden fanns där inget huvud. I spegeln alltså. Finns det inga engelsmän längre än 1.70. Gled ner med mitt onda knä och fick faktiskt bort det mesta av stubben. Sedan var det duschen. Väl i badkaret fick jag efter många om och men till en hygglig temperatur på duschvattnet, men hur f-n få vattnet från kranen till duschen. Omöjligt. Sara fick rycka in och medelst tänderna lyfta på den lilla knappen som styrde vattnet. Kanon, äntligen. Men så, slangen med vattnet räckte inte. Återigen för folk under 1.70, så bara att gå ner i pensionärsspagat, snabbt fixa tvagningen och avsluta denna dramatiska renhållningsstund. Sedan ut på stan igen. Ny rundvandring enligt boken, nu i Soho, Rubriken "Movies, murder and the macabre" (Igår var det "The performance of power"), vidare till Oxford Street för promenad, Starbucks, belgisk superwåffla med kemisk grädde och kemiskt sylt, jävligt gott i alla fall, besök på Primarks,(GK släng dig i väggen vad gäller kläder), mat på Pret och en fantastisk bussresa, jo vi skippade tunnelbanan, från Oxford Street till Streatham. Vi såg hela London, nästan, ovan jord.
Och där är vi nu. Strax lite mat ute, sedan karaokekväll på den lokala puben, kanske en öl också, (Ta bort kanske), och sedan är det hem i morgon. Till vardagen som man snart är inne i. Men vilka underbara dagar jag haft tillsammans med äldsta dottern och eftersom det här blogginlägget blev ganska långt, avslutar jag väl i lite romantisk romanstil: "Jag skall aldrig glömma dagarna i London med min Sara".
Hälsar
pappa Staffan
Sara här igen: Ja, jag sa ju att det skulle bli långt. Lite bilder från dagarna:
Här har pappa fått upp sin promenad-bok och vi ska påbörja "Cabinet, War, Rooms"
Han kämpade tappert med pinnarna på Wagamama
Såhär kanske..?
Lite öl i Covent Garden
Starbucks Caramel-latte ("rena snasket") och en belgisk våffla på Oxford Street.
Xoxo!
Javisst blir det så. Hallo, London Calling. Vilken häftig inledning, eller hur? En hälsning från ett sanslöst vårigt London och en miniberättelse om 3 härliga dagar här. Vilken tur att barna tar en ut i världa, som vi säger i Kind. Let´s roll:
Anlände Stansted i onsdags lunch, tåg till Liverpool Street Station, och där var det, tyckte jag som älskar romantiska komedier, precis som i en sådan film. Tänk er kameran uppe i taket (om det finns något) följande en lätt handikappad, lite vilsen snart 60-årig man, vaggandes framåt i folkhopen, letande efter sin mötande dotter. Sökande, flackande blick som skiner upp när hon står där, på andra sidan gaten, vinkande. Härligt! Men hur faen tar man sig dit. Grinden tar inte biljetten!? Jodå, till slut. Kram. Äventyret börjar och så våldsamt skönt när man märker att hon kan allt. Köpa biljett, zon 1 å 2, här går vi lille pappsen, hit skall vi, så här gör vi. Att barn kan bli så vuxna och veta allt! Bara att luta sig bakåt och glida med. Mot Streatham i södra London, tunnelbana och buss, till Saras (Och Bellas) boende. Och vilket boende. Ganska litet, trångt i trappan upp, typiskt engelskt. Lite snett och vint. Alltnog, efter lite mat skulle vi in till stan igen, men ett toalettbesök var nödvändigt. Och då började problemen. Skall först förklara mitt handikapp: Ett sargat knä kan inte böjas ordentligt varför många elementära aktioner blir svåra att utföra. Som att sätta sig på en arkitektoniskt omöjlig toalett, även den typiskt engelsk. Måste sträcka ut benet när jag sitter (Vilket kul ämne förresten) men då var det en trappa i vägen. Så vad göra, jo, sitta på tvären på en redan för liten stol, med tillhörande kraftigt förändrade rörelsemönster under akten. Prova själv! Jodå, det går. Alltnog, efter en bit mat var det dags för kvällens/resans höjdpunkt. (En av dom säger jag nu) "Mamma Mia" på Prince of Wales Theatre. Säger bara med en på området novis ögon: Vilken upplevelse!!! Sångerna, skådisarna, stämningen, intrigen, man fattade det mesta, allt, allt, allt!!! Något tagna av upplevelsen landade vi så småningom i Streatham igen för en god natts sömn.
Dag 2: In till stan, superkaffe på Starbucks, rundvandring där vi följde en bok jag fått av Sara för några år sedan ("30 walks in London")och då hamnade vi på en höjdare, tror Sara också hade utbyte. En rundvandring på CWR, Cabinet War Rooms, ett ganska nytt museum där man byggt upp krigskabinettet från 2:a världskriget. Fantastiskt för en av kriget mycket intresserad person. Därefter blev det Covent Garden, thaimat på Wagamama, en underbar öl i solen på en uteservering, beskådande av en danslektion på Sara skola, Pineapples,(Vilket tempo, så jävla trångt, så mycket folk, så dålig luft, vilken sanslös entusiasm, vilken kondis man måste ha, bara uppvärmningen var som en hel försäsongsträning med Uddebo GoIF i division sex) och sedan tillbaka till vårt boende där pappa Staffan inte hade svårt att somna efter en dags gående och stående.
Dag 3: (Än så länge) Kände att det behövdes en uppfräschning så här mitt i trippen. Då började hygienhelvetet igen. Rakning. I England finns det en kran för varmt och en för kallt vatten. Innan rakvattnet var klart hade en evighet försvunnit. Så spegeln. När jag skulle sätta hyveln på kinden fanns där inget huvud. I spegeln alltså. Finns det inga engelsmän längre än 1.70. Gled ner med mitt onda knä och fick faktiskt bort det mesta av stubben. Sedan var det duschen. Väl i badkaret fick jag efter många om och men till en hygglig temperatur på duschvattnet, men hur f-n få vattnet från kranen till duschen. Omöjligt. Sara fick rycka in och medelst tänderna lyfta på den lilla knappen som styrde vattnet. Kanon, äntligen. Men så, slangen med vattnet räckte inte. Återigen för folk under 1.70, så bara att gå ner i pensionärsspagat, snabbt fixa tvagningen och avsluta denna dramatiska renhållningsstund. Sedan ut på stan igen. Ny rundvandring enligt boken, nu i Soho, Rubriken "Movies, murder and the macabre" (Igår var det "The performance of power"), vidare till Oxford Street för promenad, Starbucks, belgisk superwåffla med kemisk grädde och kemiskt sylt, jävligt gott i alla fall, besök på Primarks,(GK släng dig i väggen vad gäller kläder), mat på Pret och en fantastisk bussresa, jo vi skippade tunnelbanan, från Oxford Street till Streatham. Vi såg hela London, nästan, ovan jord.
Och där är vi nu. Strax lite mat ute, sedan karaokekväll på den lokala puben, kanske en öl också, (Ta bort kanske), och sedan är det hem i morgon. Till vardagen som man snart är inne i. Men vilka underbara dagar jag haft tillsammans med äldsta dottern och eftersom det här blogginlägget blev ganska långt, avslutar jag väl i lite romantisk romanstil: "Jag skall aldrig glömma dagarna i London med min Sara".
Hälsar
pappa Staffan
Sara här igen: Ja, jag sa ju att det skulle bli långt. Lite bilder från dagarna:
Här har pappa fått upp sin promenad-bok och vi ska påbörja "Cabinet, War, Rooms"
Han kämpade tappert med pinnarna på Wagamama
Såhär kanske..?
Lite öl i Covent Garden
Starbucks Caramel-latte ("rena snasket") och en belgisk våffla på Oxford Street.
Xoxo!
onsdag 7 april 2010
Nytt besök
Vi gick upp i ganska bra tid idag, både Bella och Sara, för att bege oss in mot stan. Sara hade jeansprovning som mål, Bella hade Pineapple som mål. Vi slutade i varsitt provrum på HM. Men inte fick vi några jeans med oss därifrån. Det blev en Starbucksfika i stället (med varsin HM-kasse i högsta hugg ändå... fast inte med jeans i). Sedan kilade Bella in på en leksaksaffär på Oxford Street och Sara åkte till Liverpool Street för att möta upp sin kära pappa som kom på besök.
På kvällen var Sara och Staffan och såg Mamma Mia! Riktig feel-good-underhållning! Recension på detta spektakel kommer.
Kinna, pappa Staffan kommer att gästblogga på fredag, talar han om. Då kommer hans rapport om resan.
Mattiaz, näe jag (Sara) skippade det..;)
I morgon bitti far Bella mot Sverige tidigt tidigt. Och blir borta från London i 10 hela dagar. Vi kommer blogga lite på varsitt håll under tiden, så håll utkik.
Xoxo!
På kvällen var Sara och Staffan och såg Mamma Mia! Riktig feel-good-underhållning! Recension på detta spektakel kommer.
Kinna, pappa Staffan kommer att gästblogga på fredag, talar han om. Då kommer hans rapport om resan.
Mattiaz, näe jag (Sara) skippade det..;)
I morgon bitti far Bella mot Sverige tidigt tidigt. Och blir borta från London i 10 hela dagar. Vi kommer blogga lite på varsitt håll under tiden, så håll utkik.
Xoxo!
tisdag 6 april 2010
Adjö Skånefolk:(
Idag åkte Trasdockorna hem (Trasdockorna = Helena o co). Lite sorgligt, man hinner aldrig umgås så mycket som man vill på några korta dagar. Men bättre det än inget alls. Vi har haft jättemysigt allihopa.
Sara, Bella och Mattiaz tog efter att ha vinkat av gänget en liten promenad till Soho Square och satt i den lilla fina parken och åt bakad potatis och inspekterade duvorna.
Sedan gick Bella och dansade. Sara och Mattiaz drog runt på stan ännu mer, och Sara fick tjuvkissa på Dominion theatres personaltoalett. Tack Mattiaz.
Framåt kvällningen möttes Bella och Sara upp på Pineapple och tog jazzklass för Fleur innan vi begav oss hemåt igen. Vi har ikväll varit jätteduktiga och dammsugit våra rum och resten av huset (vilket betyder kök, toalett och trappa. Det är inte ett så värst stort hus det här).
Annars håller Bella som bäst på att planera sin Sverige-vistelse. Sara håller på och planerar upp pappa Staffans besök. Han kommer i morgon. Vi inleder sjävklart med ett litet musikalbesök och "Mamma Mia!"
Xoxo!
Sara, Bella och Mattiaz tog efter att ha vinkat av gänget en liten promenad till Soho Square och satt i den lilla fina parken och åt bakad potatis och inspekterade duvorna.
Sedan gick Bella och dansade. Sara och Mattiaz drog runt på stan ännu mer, och Sara fick tjuvkissa på Dominion theatres personaltoalett. Tack Mattiaz.
Framåt kvällningen möttes Bella och Sara upp på Pineapple och tog jazzklass för Fleur innan vi begav oss hemåt igen. Vi har ikväll varit jätteduktiga och dammsugit våra rum och resten av huset (vilket betyder kök, toalett och trappa. Det är inte ett så värst stort hus det här).
Annars håller Bella som bäst på att planera sin Sverige-vistelse. Sara håller på och planerar upp pappa Staffans besök. Han kommer i morgon. Vi inleder sjävklart med ett litet musikalbesök och "Mamma Mia!"
Xoxo!
måndag 5 april 2010
Turist? Javisst!
Som vi skrev igår skulle vi ju till Madame Tussauds. Helena o co kom före Sara och Bella, så de ställde sig i kön. Bella hade igår kollat upp på internet att man kunde förköpa biljetter, men det gjorde inte vi. Vi hoppades på det bästa, att vi skulle komma in ändå. När vi kommer fram till Madame Tussauds ser vi att det är jättejättejättemycket folk gånger hundra till förköps-ingången. "Perfekt" tycker vi. "Då är det säkert bara vi som inte körde på förköpta biljetter, så det är nog ingen kö". Ack, så fel man kan ha. Den var så lång så lång. Icke-förköps-kön. Vi gick och gick utmed kön tills vi äntligen såg Robins huvud sticka upp över de andras. Skåne-ligan. "Det är nästan tre timmars kö", säger Helena när vi äntligen når fram. Efter lite överläggande beslutar vi oss för att vi inte behövde se alla vaxdockor just idag. (Så tyvärr Julia, men när jag väl kommer dit så ska jag klappa på Robert åt dig! /Sara).
Det blev istället Camden Market för Sara, Bella och Sandra. Och promenad för Helena, Eva och Mattiaz. Robin var ute på eget äventyr som involverade dataspel.
Till lunch tog vi oss fish and chips på en engelsk liten pub i Westminster, sedan parkpromenad med glass och så avslutade vi på Trafalgar Square. Därifrån åkte Bella hem, Skåneligan gick iväg för att se musikaler och kvar stod Sara och Mattiaz. De ville också se musikal och begav sig mot Drury Lane för att se efter vad Oliver-biljetter möjligtvis kunde kosta. Bästa biljetterna låg på 80 pund!! Sedan sjönk priset och med det såklart möjligheten att se scenen:( Hon som sålde biljetter frågade om vi var studenter. Mattiaz upplyste om att han jobbar på Dominion (ibland har man tur med sånt, det kan innebära eventuella rabattpriser) och vips stod vi med varsin 80 punds-biljett, fast vi gav 25 pund istället. Heeelt ok.
Bella har skype-at med Sverige ikväll och sett sitt alldeles nya, söta brorsbarn live. Eller, så live det kan bli på Skype. Men ni fattar:)
I morgon ska Bella plugga och dansa, Sara ska umgås med Helena, Mattiaz o co tills de åker hem i morgon eftermiddag (inte Mattiaz då,men de andra) och sen ska hon också dansa.
Lite kort från påskhelgen:
På Skärtorsdagen firade vi Bellas födelsedag med fransk frukost i Covent Garden. Paret brevid oss satt med en stor fin brödkorg med goda brödsorter i. Vi köpte ingen sån för den var dyr. men Sara säger högt och tydligt (Ingen i England kan ju svenska ändå. Eller..?) "Kan inte de gå, så kan vi äta upp det som är kvar". Självklart var paret svenskt...
Bella hittade sig en snygging i Covent Garden
Vi tog oss en kvällsfika på Starbucks på påskafton
Här är vi alla: Robin (på annat håll än alla vi andra), Bella, Sandra, Helena, Eva och Mattiaz
I Camden finns mycket olika saker... Fantasifulla glasögon till exempel...
Sara och Mattiaz på engelska puben idag
En vacker Bella stod i blom i St. James Park
Och det ville alla ha kort på
På promenad i vårsolen. Men det var kallt!!!
Mattiaz utanför Drury Lane Theatre där vi såg Oliver. Med Kerry Ellis!! (grym musikalartist!)
Vi hoppas att ni har haft en bra påskhelg i Sverige. Det har vi.
Xoxo!
Det blev istället Camden Market för Sara, Bella och Sandra. Och promenad för Helena, Eva och Mattiaz. Robin var ute på eget äventyr som involverade dataspel.
Till lunch tog vi oss fish and chips på en engelsk liten pub i Westminster, sedan parkpromenad med glass och så avslutade vi på Trafalgar Square. Därifrån åkte Bella hem, Skåneligan gick iväg för att se musikaler och kvar stod Sara och Mattiaz. De ville också se musikal och begav sig mot Drury Lane för att se efter vad Oliver-biljetter möjligtvis kunde kosta. Bästa biljetterna låg på 80 pund!! Sedan sjönk priset och med det såklart möjligheten att se scenen:( Hon som sålde biljetter frågade om vi var studenter. Mattiaz upplyste om att han jobbar på Dominion (ibland har man tur med sånt, det kan innebära eventuella rabattpriser) och vips stod vi med varsin 80 punds-biljett, fast vi gav 25 pund istället. Heeelt ok.
Bella har skype-at med Sverige ikväll och sett sitt alldeles nya, söta brorsbarn live. Eller, så live det kan bli på Skype. Men ni fattar:)
I morgon ska Bella plugga och dansa, Sara ska umgås med Helena, Mattiaz o co tills de åker hem i morgon eftermiddag (inte Mattiaz då,men de andra) och sen ska hon också dansa.
Lite kort från påskhelgen:
På Skärtorsdagen firade vi Bellas födelsedag med fransk frukost i Covent Garden. Paret brevid oss satt med en stor fin brödkorg med goda brödsorter i. Vi köpte ingen sån för den var dyr. men Sara säger högt och tydligt (Ingen i England kan ju svenska ändå. Eller..?) "Kan inte de gå, så kan vi äta upp det som är kvar". Självklart var paret svenskt...
Bella hittade sig en snygging i Covent Garden
Vi tog oss en kvällsfika på Starbucks på påskafton
Här är vi alla: Robin (på annat håll än alla vi andra), Bella, Sandra, Helena, Eva och Mattiaz
I Camden finns mycket olika saker... Fantasifulla glasögon till exempel...
Sara och Mattiaz på engelska puben idag
En vacker Bella stod i blom i St. James Park
Och det ville alla ha kort på
På promenad i vårsolen. Men det var kallt!!!
Mattiaz utanför Drury Lane Theatre där vi såg Oliver. Med Kerry Ellis!! (grym musikalartist!)
Vi hoppas att ni har haft en bra påskhelg i Sverige. Det har vi.
Xoxo!
söndag 4 april 2010
Happy Easter in London
Affärerna i London har öppet till 21-22 på påsk. Knäppt. Men väldigt praktiskt för Sara och Bella när vi igår hade några timmar att slå ihjäl på kvällskvisten medan vi väntade på Helena o co som var på musikal och Mattiaz som var och jobbade. Vi var inne på Liberty, ett jättefint varuhus i korsvirkelsstil. Men vi gick ut ganska fort när vi såg att bara små taniga scarfsar kostade 285 pund! (1 pund är 11-12 kr). Vi hade inte ens råd med godiset som fanns där...
Bella var annars gårdagens skoshoppare. Tre par lyckades hon få med hem. Två par av dem kostade 2 pund stycket (gissa affär?)så det blev ändå en ganska billig historia.
Vi hann avverka ett antal fikor igår. Candy Cakes, Pret (där vi iofs åt kvällsmat), Starbucks och Mc Donald´s.
Idag ska Bella plugga litegrann. Sara ska möta upp Mattiaz efter han slutat jobba vid 15-tiden och de ska sedan sammanstråla med Helena o co efter deras musikalande (Ja, alla Saras vänner älskar musikaler). Ikväll ska vi träffa en tredje musikalkompis och hans musikalflickvän. Trevligt.
I morgon ska vi alla (Bella, Sara, Helena, Robin, Sandra, Eva och Mattiaz) besöka Madame Taussauds. Ska bli trevligt. Bella och Helena tycker detta särskilt eftersom Robert Pattinson (Edward i Twilight-filmerna) just har kommit dit. I vax visserligen, men ändå.
Xoxo från ett ganska soligt men kallt påsk-London!
Bella var annars gårdagens skoshoppare. Tre par lyckades hon få med hem. Två par av dem kostade 2 pund stycket (gissa affär?)så det blev ändå en ganska billig historia.
Vi hann avverka ett antal fikor igår. Candy Cakes, Pret (där vi iofs åt kvällsmat), Starbucks och Mc Donald´s.
Idag ska Bella plugga litegrann. Sara ska möta upp Mattiaz efter han slutat jobba vid 15-tiden och de ska sedan sammanstråla med Helena o co efter deras musikalande (Ja, alla Saras vänner älskar musikaler). Ikväll ska vi träffa en tredje musikalkompis och hans musikalflickvän. Trevligt.
I morgon ska vi alla (Bella, Sara, Helena, Robin, Sandra, Eva och Mattiaz) besöka Madame Taussauds. Ska bli trevligt. Bella och Helena tycker detta särskilt eftersom Robert Pattinson (Edward i Twilight-filmerna) just har kommit dit. I vax visserligen, men ändå.
Xoxo från ett ganska soligt men kallt påsk-London!
fredag 2 april 2010
Happy friday
Bella säger tack till alla som gratulerade henne på den stora dagen igår. Samma Bella har idag blivit faster för andra gången!!! Vi satt på bussen mot stan när beskedet kom och lyckan stod högt i tak!
Eftersom det inte är så mycket klasser på Pineapple nu under påsk så var det smockfullt på baletten idag. Vi kände oss mest stressade över att det var så trångt, men tog oss igenom en ganska bra klass med käre Ian. Han är verkligen världens finaste, idag hade han köpt en påse med chokladägg till oss!! Så den gick vi och tog några fina blanka rosa, guldiga och gröna ägg ur när vi dansat klart för dagen. Bella var för övrigt mycket nöjd med sin nyinköpta balettdräkt och balettskor, och Sara var nöjd med sina införskaffade byxor. Det är farligt med fyra dansbutiker inom typ 500 meters radie från skolan...
Efter baletten var det meningen att Sara skulle möta upp Helena o co, men deras flyg var försenat. Så vi tog en sväng till Trocadero istället och inhandlade den nästan obligatoriska fredagspåsen från naturgodisvagnen. Ikväll blir det lite telefon/skypesamtal till fjärran länder, skoluppgift för Bella, Twilight-film för Sara... Lite gott och blandat helt enkelt.
GLAD PÅSK säger vi till er därhemma!
Såhär kan ett påskfint skyltfönster i London se ut:
Xoxo från ett vårigt London!
Eftersom det inte är så mycket klasser på Pineapple nu under påsk så var det smockfullt på baletten idag. Vi kände oss mest stressade över att det var så trångt, men tog oss igenom en ganska bra klass med käre Ian. Han är verkligen världens finaste, idag hade han köpt en påse med chokladägg till oss!! Så den gick vi och tog några fina blanka rosa, guldiga och gröna ägg ur när vi dansat klart för dagen. Bella var för övrigt mycket nöjd med sin nyinköpta balettdräkt och balettskor, och Sara var nöjd med sina införskaffade byxor. Det är farligt med fyra dansbutiker inom typ 500 meters radie från skolan...
Efter baletten var det meningen att Sara skulle möta upp Helena o co, men deras flyg var försenat. Så vi tog en sväng till Trocadero istället och inhandlade den nästan obligatoriska fredagspåsen från naturgodisvagnen. Ikväll blir det lite telefon/skypesamtal till fjärran länder, skoluppgift för Bella, Twilight-film för Sara... Lite gott och blandat helt enkelt.
GLAD PÅSK säger vi till er därhemma!
Såhär kan ett påskfint skyltfönster i London se ut:
Xoxo från ett vårigt London!
torsdag 1 april 2010
You wanna be on top?
GRATTIS BELLA!!! Nu är vi inte längre två 26-åringar på vift i London längre, utan en 26-åring och en 27-åring, för Bella fyller år idag. Vi firade med brunch på det franska kaféet i Covent Garden, väldigt goda scones och väldigt goda sylter och ännu godare chokladkrämer att ha på sconesen finns det där... Mums!
Dagens händelse utöver detta är annars att vi varit fotomodeller idag. Pineapple firar 30-årsjubileum i år. Bland annat går det nu en dokumentärserie om skolan på engelsk tv, vilket gör att det titt som tätt springer omkring kameramän och kvinnor och filmar oss när vi dansar. Vi har hittills lyckats undvika ganska bra att bli filmade. Och en tidning som vi inte kan namnet på var idag på skolan och skrev ett reportage om en de anställda. De stod utanför och intervjuade honom när vi kom där och skulle in till jazzen. De stoppade oss och undrade om vi kunde vara med på en bild för reportaget. "Visst", tyckte vi och trodde att vi skulle stå stilla och le tillsammans med han som jobbar på skolan, som vi för övrigt inte har koll på vad han gör. Brudarna med koll, det är vi...
Åter till saken. Innan vi vet ordet av så står Sara mitt i gatan utanför skolan och får (försöka) göra massa snygga dansposer. Och sedan får Bella stå vid en stenvägg och hänga och se cool ut. Vi får även berätta vart vi kommer ifrån, och sedan behövde de veta märkena på alla våra kläder. Det hade varit så mycket enklare om vi haft kläder från typ Levi´s, HM eller nåt annat internationellt gångbart, men icke. "Cubus. It´s a swedish trademark", försöker Sara förklara. Gina Tricot gick bra för dem att förstå, och Peperoni. Men Bella slog alla rekord. "Shoes? eeh..Din Sko". Sara höll på att dö!! Det var det roligaste hon hört på länge, hon skrattade hela vägen ner i omklädningsrummet.
Hur som helst, detta reportage kommer i engelska-tidningen-som-vi-inte-vet-vad-den heter om en sisådär två veckor. Vi håller er informerade!
Xoxo!
Dagens händelse utöver detta är annars att vi varit fotomodeller idag. Pineapple firar 30-årsjubileum i år. Bland annat går det nu en dokumentärserie om skolan på engelsk tv, vilket gör att det titt som tätt springer omkring kameramän och kvinnor och filmar oss när vi dansar. Vi har hittills lyckats undvika ganska bra att bli filmade. Och en tidning som vi inte kan namnet på var idag på skolan och skrev ett reportage om en de anställda. De stod utanför och intervjuade honom när vi kom där och skulle in till jazzen. De stoppade oss och undrade om vi kunde vara med på en bild för reportaget. "Visst", tyckte vi och trodde att vi skulle stå stilla och le tillsammans med han som jobbar på skolan, som vi för övrigt inte har koll på vad han gör. Brudarna med koll, det är vi...
Åter till saken. Innan vi vet ordet av så står Sara mitt i gatan utanför skolan och får (försöka) göra massa snygga dansposer. Och sedan får Bella stå vid en stenvägg och hänga och se cool ut. Vi får även berätta vart vi kommer ifrån, och sedan behövde de veta märkena på alla våra kläder. Det hade varit så mycket enklare om vi haft kläder från typ Levi´s, HM eller nåt annat internationellt gångbart, men icke. "Cubus. It´s a swedish trademark", försöker Sara förklara. Gina Tricot gick bra för dem att förstå, och Peperoni. Men Bella slog alla rekord. "Shoes? eeh..Din Sko". Sara höll på att dö!! Det var det roligaste hon hört på länge, hon skrattade hela vägen ner i omklädningsrummet.
Hur som helst, detta reportage kommer i engelska-tidningen-som-vi-inte-vet-vad-den heter om en sisådär två veckor. Vi håller er informerade!
Xoxo!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)